Back in Sweden

Så har man spenderat helgen på en skumpig buss, på en stooor å gungig Silja Festival och i en avgasig nergången Europeisk huvudstad- närmare bestämt Riga i Lettland. Det har varit skitkul men man är lite trött å sliten nu trots att man inte söp så som så många andra tycks tro är själva grejen med att åka färja. Fast en eller två drinkar blev det ju men inte så att man kände mer än den goda smaken. Vinglig blev man ju i alla fall, åtminstone på fredag kväll då det blåste och gungade ganska så bra. Kuligt tyckte jag; så länge jag inte var i hytten vilken är en dödsfälla om det skulle bli en ny Estonia-katastrof då den låg under bildäck. Drunkningsdöden kommer näst efter Levande Begravd som just nu ligger högst upp på listan av Dödar Jag Helst Undviker...Annars har jag inget emot C-hytter, ganska mysiga faktiskt om man bortser från sunkiga heltäckningsmattor men eftersom jag inte har för vana att kräla efter golvet är det inte så svårt att borse från dem.

På grund av att passet blivit ogiltigt annars fick jag åka som Therese på biljetten men reskamraterna kallade mig Gabbe ändå (well done, guys!). Särskilt kusinbarnet "Nesska" två år är duktig på att använda det. Dock mindre duktig på att ta ett nej.

När jag jobbade i Dublin tänkte jag på hur mycket staden och landet påminde mig om bilder från de fattigare kvarteren i till exempel Polen och Vitryssland och efter att ha sett Riga, för andra gången, blir den likheten än mer slående. Falnande puts, spruckna fasader, skräpiga gator och tiggare verkar vara standard för de Baltiska länderna och Östeuropa. Nedgånget, fattigt och fortfarande lite efterkrigstid. Jag gillar inte Stockholm men när man kommer hem så ser man tydligt på infrastrukturen hur mycket bättre ställt vi haft och har det, även om våra tiggare också ökar i antal. Men även människorna påverkas. På Irland var det nästan lite obehagligt att se hur folk som växt upp trångt, fattigt och skitigt helt plötsligt har råd med stora fina hus i fina kvarter och fina bilar- men de har inte "råd" med en varsin tandborste åt sina tre söner eller rena sängkläder, knappt ens badvatten mer än en gång i veckan. Det beror naturligtvis inte på att de inte har pengar till det utan på vanor. Hygien är lika mycket en klassfråga som något annat. Har man en låg levnadsstandard kanske man varken har råd eller ork till att vara så noga när det finns viktigare saker (som mat) att tänka på och när man plötsligt får pengar är väl inte en ny tandborste det första man införskaffar. Vad är det en fattig trånar efter mest hos de rika? Den fina bilen och bordet fullt med mat kanske. Well...

Riga och stooora båtar med trevligt resesällskap i all ära- det är skönt att vara hemma på skogen igen trots att det fortfarande gungar lite i knoppen och det känns som att man kan sova som Törnrosa och lite till.