Jag har ingen aning om hur det kom sig men för ett par dagar sen var det någon eller några som tog initiativet till #prataomdet på Twitter. Jag har kollat in hemsidan http://prataomdet.se/ samt flera bloggar och är helt mållöst imponerad. Varför har ingen kommit på det här förut? Den geniala tanken är att man ska gå ut och berätta om sexuella övergrepp man blivit utsatt för och inte längre tiga om det man varit med om. Att våga prata om det, bara prata om det och inte utkräva hämd eller lägga skulden på en viss grupp. Bara synliggöra att det har hänt, händer och kommer hända igen. För även om vi genom dessa berrättelser börjar lägga märke till ett visst mönster som avslöjar de maktstrukturer och värderingar som finns i samhället och lägger grunden till att så många far illa så kommer det alltid finnas folk som av olika skäl skadar andra.
Men det betyder inte att det är onödigt att prata om det, för tvärt om, det är livsviktigt. Tack vare att man pratar öppet om det som händer kanske några stannar upp och börjar fundera på hur de egentligen bemöter sina medmänniskor. Vad det egentligen är de förväntar sig och begär att andra människor ska bistå dem med. De kanske börjar ifrågasätta de "rättigheter" de trott sig ha och börjar fundera på vilka skyldigheter de faktiskt har. Några kanske funderar på hur de kunnat inbilla sig att total passivitet, bortvända blickar/ansikten och tafatt avvärjande händer varit tysta samtycken till samlag. Måste man klösa, slå och skrika för att någon ska förstå att man inte vill? Knappast. Man tycker det borde räcka med brist på entusiasm från den man riktar sin uppmärksamhet mot för att man ska förstå att man är ensam om att vilja och därmed dra sig undan. Det trodde jag var en självklarhet.
Men tydligen har jag fel. Det finns en föreställning om att det i sexuella relationer alltid finns tydliga Givare och Tagare. I den sexuella akten finns en passiv rollfigur (Givaren) och en aktiv rollfigur (Tagaren). Man vill gärna tro det, i alla fall jag, att samspelet mellan de båda bygger på respekt; att Tagaren, den aktiva rollinnehavaren, hela tiden är uppmärksam på Givarens signaler och ger akt på dem. Uppenbarligen har många Tagare svårt att skilja på possitiva och negativa gensvar från Givare. Hur svårt kan det vara att lägga märke till om ens sexpartner är intresserad och engagerad och framförallt uppskattar det man gör med henom*? Det kan inte vara så jävla svårt även i en passiv/aktiv rollfördelning och då frågar man sig ju hur Tagare rättfärdigar fortsatt sexuellt umgänge om partnern är tillsynes likgiltig, paralyserad eller "borta"? Att ligga med en sån person måste vara ungefär lika spännande som att runka i duschen och då undrar jag fortsatt vilken syn man egentligen har på sin partner om man ändå fortsätter. Ja, det kan ju inte vara någon upplyftande människosyn i alla fall. Och vad har man för jävla syn på sig själv om man tror att man har rätt att bara ta vad man vill ha så länge ingen protesterar och kan hindra en?
*Henom; ett könsneutralt pronomen som inkluderar alla honor, hanar, ingetdera, bådeoch och något annat kön av den mänskliga rasen för, ja, det finns fler än två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar