onsdag, januari 19, 2011

Donera halva pusselbiten till ett liv

På aktuellt i tvåan pratade de just om barnlöshet och äggdonation med risken för uttnyttjandet av fattiga kvinnor som säljer ägg. På sätt och vis förstår jag deras oro men samtidigt tycker jag den är lite sned. Jag ska inte påstå att jag är särskilt insatt i det hela men så vitt jag förstår får även spermiedonatorer betalt. Inget snack om utnyttjande där inte.

Men naturligtvis förstår jag att det är en större apparat kring en äggdonation- det är liksom inte lika lätt att plocka ut ett ägg som att klämma en sats i en burk- vilket innebär en större risk för kvinnan som måste genomgå en långvarig hormonbehandling bland annat. Vilket därmed också innebär en betydande ersättning för att man ska vilja genomgå det. Ja, så det betyder att fattiga kvinnor kan bestämma sig för att ta den här risken och sälja ett eller flera ägg till rikare dock barnlösa kvinnor.

I Sverige pratas det om att man borde utöka möjligheterna för äggdonationer men att det ska ske utan ersättning för att minska risken för utnyttjandet av fattiga kvinnor. Med andra ord ska kvinnor i Sverige som känner sig extra godhjärtade utstå riskfyllda behandlingar och donera ägg till barnlösa kvinnor som ren välgörenhet. Lite som blodgivare fast vi får åtminstone en gåva efter varje tappning och det förekommer inga särskilt stora risker för oss, om några, medan vi räddar liv. Är inte det att utnyttja någon? Fast man kanske inte tycker det är lika hemskt att utnyttja någons goda hjärta som en persons ekonomiska utsatthet.

Vad vet jag; det kanske är rätt tänkt. Men jag tror att det största problemet ligger i att många tycks se ägg som något mer än en spermie, nästan som om ägget redan vore ett litet barn till skillnad från sädesvätskan. Man ser det som att kvinnan ger bort, eller säljer, ett av sina ofödda barn och att barnet som nu föds av en annan kvinna berövats sin mor och att en mor berövats sitt barn. Alltså en sorts adoption och man glömmer att det barnet egentligen var ett ägg som, om det inte hade blivit donerat, skulle ha skrumpnat ihop och dött i sin mors livmoder och spolats ut med sitt livsblod. Mens. Vad tror folk att mens är egentligen? Jo, minst ett otillblivet barn varje gång. Ett sånt slöseri (ironi). Så varför inte "rädda" dessa barn och ge dem till någon som hemskt gärna vill ha det? Och varför inte göra det mot betalning, just med tanke på riskerna. Om det nu är så riskabelt att gå på hormoner så bör man nog inte göra det enbart som en osjälvisk god gärning.

Inga kommentarer: