Efter en lång, händelserik och alltid lika spännande vecka på vikariatet får jag vara ledig i två dagar och sen på't igen. Och på tisadag kväll kanske jag får ett nytt jobb som assistent till en snubbe i Uppsala. Ska i alla fall dit och träffa honom. Jag pratade med honom för andra gången ikväll. Han ringde nämligen upp i tisdags eftersom jag svarat på hans annons och han hade velat träffa mig under veckan men eftersom jag jobbade var det omöjligt. Eller i alla fall inte optimalt så han bad mig ringa upp för att diskutera när jag hade tid att komma.
Ett ypperligt tillfälle att öva på min "telefonskräck". Så jag ringde ikväll. Nervös, ja, men under kontroll. Körde några undvikelser som att prata med mamma först (pratar alltid med mamma på söndagar och eftersom jag jobbade dag fick hon ringa när jag kommit hem)och sen värmde jag på ugnen för pizzan jag köpte på coop och ringde samtidigt. Tog ett djupt andetag, tryckte på gröna luren och tvingade mig själv att INTE avbryta uppringningen för det vanliga obligatoriska omtaget och blockerade nervositeten för att kliva in i jobb-rollen. Jag ringde alltså inte som mitt privata jag utan som den jag är i jobb sammanhang. Quite different things, or perhaps I should say "people".
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte är riktigt säker på vad som hände men att det lät väldigt possitivt, nästan som om jag redan fått jobbet. Vi pratade en liten stund och på tisdag kväll ska jag försöka hitta dit då den nuvarande assistenten ska visa mig vad som ska göras som jag skulle lägga på minnet, och det jag inte kom ihåg skulle han hjälpa mig med...det där sista lät som om han redan bestämt sig för mig. Sen sa han att den som ringde tillbaka nästan alltid fick jobbet. Jag hade väntat mig en mer utförlig jobbintervju snarare än en introduktion, men vi får väl se. Det känns faktiskt riktigt spännande. Och ett jobb med fast schema ser jag verkligen fram emot även om jag fortfarande vill vara kvar som timvikarie på boendet. Har jag tur kanske jag inte ens behöver aktivitetsstödet från FK längre- och kanske kan jag till och med köpa bil innan snönn kommer!
Men- ropa inte hej förrän du kommit över bäcken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar