Sthlm Weekend

Passade på att ta en liten weekend i storstan med mamma när jag för en gångs skull var ledig i tre dagar på raken (men jag gillar mitt jobb, tro inget annat ;)
Jag bokade hotell, första bästa billiga jag kunde hitta så att vi kunde lägga pengarna på roligare saker än nattlogi. Fem minuter från tunnelbanan skulle det ligga så jag tänkte att då borde man ju typ se till hotellet, eller åtminstone lätt hitta dit med skyltning eller alternativt fråga om vägen. Så jag skrev inte ut någon karta med vägbeskrivning. Dumt av mig. Mammas GPS i mobilen ville inte heller fungera trots att den alltid gjort det tidigare. Men vi gick, med gott mod, i random riktning. Jag frågade om vägen på en pizzeria där jag visserligen fick en riktning men också stor osäkerhet eftersom karlen inte ens var säker på att det fanns något hotell men gjorde det det borde det vara åt "det där" hållet...vi gick en stund tills vi fick syn på några taxigubbar som hängde vid sina bilar och jag frågade dem om vägen. Ja, för fem minuters promenad är inte värt att ta taxi för...
Vi gick och vi gick, i snålblåst och duggregn, längre än fem minuter tills vår gata korsades av en större väg. Nu har vi gått för långt, sa mamma och så vände vi tillbaka. Då körde en taxibil förbi, en av killarna vi just frågat om vägen, och han vevade ner rutan för att ge tydligare instruktioner. Som vi följde; förbi rondellen och efter nästa rödljus. Där fanns en korsning. Inget hotell. Vi tittade och funderade och tillslut såg jag en skylt med hotellets namn, men pekade den rakt fram i korsningen eller till vänster? Vi gick vänster. En bra bit. Det var kallt och blött. Irritationen började bli påtaglig. I nästa korsning ringde jag hotellet för att få vägbeskrivning. Till min förvåning visar det sig att receptionisten är britt och varken talar svenska eller känner till stan särskilt väl (att de var britter stod det inget om på hemsidan vad jag såg, men det kunde ju varit värre; tyskar exempelvis) men han gav oss ändå lite direktiv som vi följde. Utan andra resultat än en större känsla av "vad fan är det här för jävla hotell som gömmer sig på nån ljusskygg bakgata???". Tillslut gav vi upp och gick till en mack där vi haffade första bästa taxichaffis som skjutsade oss de två minuter det visade sig att vi hade kvar. Vi var hela tiden på rätt sida om stan iaf, fast en aning för långt bort...taxiresan blev dock gratis. "Ni är straffade nog", sa chauffören som kallade hotellet för ett "brittiskt enstjärnigt" och rådde oss att stampa i golvet så att kackerlackorna sprang ut...

Så illa var det inte. Sängarna kanske inte var de allra skönaste men duschen var fräsch, definitivt fräschare än min egen ska tilläggas (som var mögelskadad redan vid inflytt...), frukosten som ingick i rumspriset var helt okey och det var trevligt att prata lite engelska, fick en att längta tillbaka till Irland. Verkade vara en hel del gäster och när man väl lärde sig hur man skulle gå var det inga problem att hitta eller särskilt långt, även om det kanske snarare rörde sig om tio-femton minuter än fem...jag kan tänka mig att bo där igen. Men jag har fått hotellbokningsförbud...

Vi har haft väldigt trevligt i alla fall, gått på Cosmonova (som vanligt, men det är kul, såg en 3D film den här gången om dinosaurier), ätit god mat, druckit lite alkoholhaltiga drycker, åkt Globenhissen (igen), gått på hundmässa och kikat i affärer. På det hela taget en mycket lyckad helg. Ett par missöden hör ju liksom till ;)