Könskvotering?

En viss Patrik Kronqvist funderar på hur det skulle funka med könskvotering när könsidentiteter är något man bestämmer själv. Han jämför då med en person som låtsats att hen har en afroamerikansk bakgrund för att vinna mer trovärdighet som aktivist; personen själv hävdar dessutom att hen känt sig som färgad sedan barnsben, och det kan nog vara möjligt tänker jag. Varför inte? Så Kronqvists slutsats blir att om könskvotering införs i exempelvis bolagsstyrelser så att fler kvinnor kommer in kanske "aktivistiske" Jörgen och "spexige" Bengt börjar hävda att de egentligen är kvinnor för att kunna kvoteras in.

Kanske lite som Jonas Karlsson i filmen Cockpit? Där piloten Valle klär ut sig till kvinna just för att få ett jobb. Jag gillar faktiskt den filmen, påminner lite om den gamla klassikern Tootsie där Dustin Hoffmans karaktär gjorde något liknande. Finns fler exempel på detta tema som alla är dråpliga komedier. Men hur funkar det i verkligheten?

I verkligheten blir transpersoner inte bara diskriminerade på arbetsmarknaden utan dessutom hånade och trakasserade. Ovannämnda filmer kan uppfattas som ytterligare ett sådant hån- dels därför att "kvinnorna" passerar vilket inte är alla transpersoner förunnat, och dels därför att man ju faktiskt skrattar åt det hela när huvudrollsinnehavaren utklädd till kvinna blir kär i en annan kvinna eller när en annan man blir kär i kvinnan de låtsas vara. Det uppstår pinsamma situationer- men de slutar alltid lyckligt. I verkligheten kan man bli ihjälslagen om fel person blir attraherad av en. Har någon sett Boys don't cry med Hillary Swank i huvudrollen? Den baseras på en verklig händelse- slutar inte lyckligt.

Självklart kan det sluta lyckligt i verkligheten också, men oftare är det inte det minsta roligt att vara transperson- vilket "aktivistiske" Jörgen och "spexige" Bengt förmodligen snart skulle inse och hoppa av det tåget. Väldigt få personer väljer att bryta mot normerna med sitt eget liv som insats- om det inte är så att man redan är på väg att dö vilket ofta är fallet med transpersoner. Man byter inte socialt kön för att få ett jobb och än mindre för skoj skull. Man gör det i förhoppningen om att överleva sig själv.

I Sverige är det hyfsat tryggt och säkert att byta socialt kön- risken är i alla fall inte lika stor att bli ihjälslagen som i vissa andra delar av världen men det har hänt och till och med Wresvik sjöng om att ta yxan till ett par personer han tog med hem- så det är kanske inte så "spexigt" om man tänker efter. Många riskerar att förlora sina familjer och vänner även här, blir hånade och trakasserade av främlingar på stan, får oerhört privata frågor som frågeställaren själv inte skulle svara på över kafferasten och så vidare.

Jag ser gärna att "aktivistiske" Jörgen och "spexige" Bengt provar att byta socialt kön ett tag och Wallraffar lite, kanske ett halvår-år eller så, ungefär som Real Life Experience som transsexuella måste göra för att bevisa att de verkligen vill och trivs i en annan social *könsroll än den de tilldelades vid födseln. Kan vara nyttigt. På samma sätt som det kan vara nyttigt för vita personer att leva ett tag som färgade för att erfara den strukturella diskrimineringen och de där små, små sakerna som skiljer sig i bemötande beroende på hur man ser ut.

När det gäller kvotering är jag dock mest emot det. Inte för att det skulle krångla till det när könsidentiteter, till exempel, är något vi kan definiera själva för det är sällan man skriver i CV:t att man är transperson- jag själv undantagen. Jag gjorde det för att jag inte passerade, trodde jag i alla fall, så jag ville markera från början hur det låg till. Jag ogillar kvotering just därför att det ställer olika grupper mot varandra. Visst är det så att två personer med samma meriter borde ha samma chans men inte får det därför att arbetsgivare oftare väljer anställda som liknar dem själva än tvärt om- vilket innebär att det ofta blir mest män invalda även i bolagsstyrelser. Lika barn leka bäst, som det heter. Jag förespråkar istället total anonymitet i ansökningarna. Inga namn, personnummer eller bilder- enbart kvalifikationer. Det blir väldigt opersonligt- men också mer professionellt. Då har man inget annat val än att gå på meriterna och ingen kan påstå att man aktivt väljer bort kvinnor, icke-vita, transpersoner eller någon annan man kan ha fördomar om. Det tycker jag är mer rättvist.

*könsroller behöver inte betyda stereotypa sådana som att kvinnor är feminina och män maskulina, utan bara det faktum att vi behandlas olika utifrån vilket kön vi uppfattas ha oavsett hur vi uttrycker detta kön. Även i miljöer där olika kön behandlas inte bara likvärdigt utan dessutom är heeelt ovidkommande mår transpersoner bättre med sig själva och sina kroppar/kläder därför att de får vara just sig själva- inte killen eller tjejen, som ibland kan se ut som något annat.