Energibrist

"Never do a thing until you've considered what you can't do once you've done it". Ett citat från en berättelse skriven av en av mina favoritförfattare Robin Hobb (Margaret Ogden). Det betyder att man aldrig ska göra något förrän man funderat på vad man inte kan göra efter att man gjort det. Kanske lite omständligt uttryckt men jag tror de flesta någon gång har gjort den typen av oåterkalleliga val. 

Den här sommaren valde jag att inte ta några schemalagda arbetspass för att istället leva snålt på sparpengar och skriva på ett bokmanus som legat alldeles för länge. Lite löst beskrivet handlar den blivande boken om hur jag tror att jag skulle reagerat om jag insett att jag var trans redan som 12-13-åring och att det fanns behandling för det, men det är ett skönlitterärt verk så jag lånar bara från verkligheten och hittar på det mesta. Som trans finns det många oåterkalleliga val man kan göra, något som genomsyrar en stundtals hätsk debatt i nutid. Vet inte exakt när jag började skriva på den här berättelsen men minns att jag 2013 sparade en kvällstidning för att referera till den i berättelsen, men har nu valt att inte specificera en tidsperiod. Det är alltså några år sedan jag började och har upptäckt att böcker skriver inte sig själva...eller rättare sagt kan man inte vänta på att "inspirationen" ska infinna sig utan man måste skriva ändå om det ska bli något av sin berättelse. Detta är något alla professionella författare påtalar om och om igen för alla blivande författare. Det jobbiga är ju att man, eller i alla fall jag, inte riktigt litar på att det jag skriver utan den där extra kicken man får av inspirationen helt enkelt inte är lika bra. Det blir en ständig kamp med mig själv om att våga skriva ändå, att det blir bra nog och att det är bättre med något halvdant att redigera i efterhand än ingen text alls. Det har varit intressant att se min egen utveckling där. Från att börja ett nytt kapitel med en känsla av lätt illamående och ett "mäh, jag har ju inget vettigt att skriva om det här" och tvinga mig att skriva ändå genom att bara beskriva situationen (jag har förutbestämda kapitel med viktiga händelser jag vill ha med) till att plötsligt ha 6-7 A4 sidor text per kapitel(!). Om det verkligen står något vettigt på de sidorna vet jag inte än men uppenbarligen kan jag ju skriva även utan att börja med något inspirerande- och får kanske till och med lite för mycket text. Det är fortfarande tungt att börja ett nytt kapitel, och jag är långt ifrån klar, men för varje gång blir det lättare. 

Tills för ett par veckor sedan då all energi rann ur mig av någon oklar anledning. Sedan dess har jag inte skrivit ett ord och bara varit en seg klump i soffan som antingen malt Netflix eller böcker. Det händer ibland att jag får helt slut på energi och blir matt och yrslig som om jag har eller haft feber vilket ofta beror på för mycket intryck, framförallt sociala (och jag var hundvakt veckan innan men kände snarare att jag saknade sällskapet den här gången), men vanligtvis går det över på ett par dagar. Inte den här gången och plugget börjar igen om en vecka. Jag är orolig för att det ska vara en depression på gång eller något tjall med mina hormoner, antingen testosteronet eller början på hypotyreos som finns på båda sidor av släkten. Plötsligt har jag ingen energireserv alls och får ångest av att inte längre kunna göra snabba tempoväxlingar för att t.ex. hoppa in på kort varsel när det krisar på jobbet- fast jag vet att det inte hänger på mig och att min hälsa går före. Men det krävs just den där energireserven för att ha kvar den insikten. Det märkliga är att jag senaste tiden både tränat och ätit mer regelbundet än förr vilket borde ge bättre energi. Förhoppningsvis går det över snart. Hade ju en naiv förhoppning om att bli färdig med mitt manus och kanske till och med skicka in det till ett förlag innan plugget började igen men nu blir det inte så. Var mitt val att inte jobba i sommar därmed något oåterkalleligt dumt med tanke på att det påverkar min ekonomi negativt? Borde jag inte kunnat göra både ock; jobba och skriva samtidigt?

Nej. Den energinivån har jag aldrig haft. Jag är ett saktgående fordon. Jag behöver göra en sak i taget på ett lugnt och metodiskt sätt. Alltid. Antingen jobbar jag, eller så pluggar jag, eller så skriver jag. Om jag inte får inspiration- då kan jag skriva samtidigt som jag jobbar eller pluggar. Aldrig annars för då räcker energin bara till det ena eller det andra. Önskar ibland att jag vore lite mer av den energiska sorten som får en massa saker gjorda hela tiden. Samtidigt blir jag ofta bara irriterad av folk som inte kan sitta still utan måste plocka och städa och göra grejer jämt, som blir nippriga av att ta det lugnt och bara vara. Men just nu har jag ju inte ens min vanliga energinivå utan en betydligt lägre. Och oron över det gör inte att jag mår bättre.