Vem tror jag att jag är?

Det är så irriterande att försöka diskutera med folk när de signerar med saker som ”akademisk examen i psykologi” som om man sitter på alla svaren bara för att man har en examen. Vad är det som säger att jorden är platt? Alltså, hur vet vi att det vi kallar kunskap som folk tar examen i faktiskt är fullständig? Är det absolut omöjligt att en köksbordspsykolog så som jag själv kan ha åtminstone lite rätt trots att jag bara går på magkänsla som möjligtvis grundar sig i mainstream uppfattningar? Och även om så vore; varför kan jag inte få bli bemött med en seriös diskussion ändå? För det tycker jag även att SD är. Man kan inte tiga ihjäl "dumhet" eller förlöjliga den till döds. Och det gäller även mina dumheter

I alla fall var det någon som kallade pedofili för en ”läggning” vilket jag reagerade på. En läggning för mig är något man är född med och jag tvivlar på att man är född pedofil. Jag kan ju ha fel (eftersom jag inte har nån fin examen) men jag tror att pedofil är något man blir av olika yttre orsaker till skillnad från till exempel homo/hetero som jag tror man kanske har en medfödd läggning för. Fast å andra sidan när jag en misstanke om att människor enbart är sexuellt lagda och sedan vem/vad man attraheras av beror lite på situation och helt andra förutsättningar än de man är födda med. Eller kan vi kanske både uteslutande attraheras av ett visst kön (t.ex) och samtidigt mycket väl ha sex med det andra eller tredje ifall ”nöden” så kräver?

Någon var dessutom tvungen att påpeka att bara den pedofil som skadar andra eller själv mår dåligt är "störd", som hen skrev, medan de som bara ägnar sig åt fantasier och håller sig borta från barn är friska samt att det bara är i media och folkmun som pedofili är synonymt med sexuella övergrepp mot barn. Men om man är pedofil för att man attraheras av barn (oavsett orsaken till det och fast man inte agerar ut det) är man då också en mördare även om man bara fantiserar om det och på skoj planerar mord? Kanske. Alla är väl potensiella mördare även om jag inte tror att alla faktiskt skulle klara det. Men som sagt, rätt situation kanske räcker för de flesta.

Anyway, jag tar redan för givet att jag kommer in på universitetet. Retorisk och litterär kommunikation tror jag är en bra utbilding om jag i framtiden ska bli tagen för en seriös och respekterad debattör. Sedan vill jag läsa en hel del annant också: genusvetenskap, psykologi, sexologi, etologi, beteendevetenskap och filosofi. Uppenbarligen kommer jag att sitta i skolbänken många år framöver för det vore inte fel att vara lite insatt i den svenska politiken heller...(ska vi slå vad om hur länge det tar innan jag ger upp och nöjer mig med att vara en köksbordspsykolog och hängmattefilosof ;)