Börjar inse att jag gjort ett stort misstag i att lyssna på min bror som tycker att bloggeri är larvigt och bara en fluga, något en inte ska hålla på med eller tycka om för det är på modet. Typ, antar jag att han menar. Men det finns ju så många fantastiska människor där ute som osjälviskt delar med sig av sina liv och jag kan inte annat än älska dem! Visst finns det bottennapp också men guldkornen väger upp. Och jag har alltid tyckt att varje människa har en livshistoria värd att berätta och nu kan de det! Jag har förälskat mig i ytterligare en person sedan gårdagen http://tomatburgare.bloggagratis.se/ och vem vet snart kanske jag inte ens hinner med att läsa alla bloggar jag kollar in.
Dessutom är det otroligt bra för min egocentrism. Jag är absolut inte ensam och unik. Visst, jag har ju alltid vetat att människor visserligen är individer men dessa kan delas in i personlighetstyper, och man behöver inte ha någon neuropsykologisk diagnos för det. Vi har alla personlighetsdrag som stämmer överens med andra och är aldrig egentligen "unika". En hund är alltid en hund, så ock med människor. Till och med utseendemässigt hittar man sådana typer. Dubbelgångare har nog var och varannan människa egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar