En ny plan

Jag insåg att min förra plan var lite högribbad för mina tillkortakommanden så jag har bestämt mig för att vara lite mer kortsiktig. Igår kväll satt jag och kollade runt på vad Uppsala kan erbjuda i motionsväg och hittade först Centrumbadet där de har ett Nautilusgym som jag inte riktigt vet vad det går ut på men de erbjuder iaf en personlig tränings coach! Det har jag alltid velat ha, någon som styr upp min träning och helst viftar med piskan nån gång ibland men jag vet att det är dyrt så det beror en hel del på hur ekonomin kommer se ut och naturligtvis mitt schema. Dessutom, ve och fasa, måste man äta ordentligt och rätt sorts mat om det ska vara nån idé att verkligen träna på riktigt. Suck. Men en liten plan började så sakteliga ta form och när jag kikade in på vad som kallas Studenthälsan här i stan bestämde jag mig. Det är nämligen så att de har en klättervägg! Yay, jag vill klättra!

Så, jag har en plan, och den ser ut som följer: om jag lyckas laga riktig mat varje dag under en veckas tid då får jag lov att gå en nybörjarkurs i klättring.

Jag har hört att det är bra att sätta upp mål för sig själv som inte är alltför svåra att nå, för är målet för svårt att nå kan man inte hålla sig motiverad länge nog för att nå det. Alltså satt jag igår och självplågade mig med att planera en vecko meny. Sju enkla maträtter (eller snarare sex för på söndagarna tänkte jag äta rester) som jag tror att jag ska klara av.

Idag har jag varit riktigt duktig. Istället för att äta gröt till frukost (jag hade för lite mjölk) åt jag flingor (till det fanns det mjölk) och sedan gick jag å handlade lite ingredienser. Jag irrade runt ett bra tag på affären å frågade en anställd (en kille i 25-30 års åldern med härlig vibrerande basröst som gjorde mig grön av avund) efter bakpulvret som stod helt öppet på en hylla jag glott på i över en kvart...suck. Tillslut hade jag allt jag skulle ha, betalde, och begav mig hemåt för att baka (!). Jag bakade scones och det är ju ingen konst. De blev iaf väldigt goda även om de hade en något syrlig eftersmak som jag misstänker beror på för mycket bakpulver. Sedan gjorde jag pannkakssmet. Den blev liksom lite grynig vilket kan bero på att jag hävde i smält smör bland äggen och mjölken innan mjölet, men jag vet inte. Jag ställde iaf in den färdiga smeten i kylen och fikade en sconesbulle och vanilj yoghurt. Mums! Sedan ringde mamma å vi pratade en stund. Hon ska beställa tid hos veterinären och ta bort katten Findus. Han har alltid varit en speciell katt men den här vintern har han blivit extra knäpp. Han jamar hela tiden men säger inte till att han behöver ut utan sätter sig istället i kattlådan som är till för riktigt kalla nätter, eller så går han ut men när han kommer in går han direkt till lådan för att göra behoven där. Idiot. Dessutom har han spytt en hel del i vinter. Mat, gult slem och vatten. Inga jättemängder men nästan varje natt så mamma har i två omgångar köpt specialfoder hos djurdoktorn i Delsbo. Det första var vanligt foder som var lite mer näringsrikt och nyttigt än det man köper i vanlig affär men det hjälpte inte så vi köpte ett annat foder som var till för känsliga magar steg 1. Tydligen finns det tre steg. Samtidigt drog vi in på maten eftersom det där fodret gör att de inte behöver äta lika mycket. Stort misstag. Stackars Findus vill ha foder som täcker botten i skålen hela tiden även när han ätit ur den så han jamar embarmligt så fort lite porslin syns för då kommer pappa rusande: "Vad skriker du i???" och så fyller han på eller krafsar lite i skålen så att prins Findus kan äta. Men, nu har mamma upptäckt att trots att det har blivit matransonering ser det ut som att kissen blir fetare, dessutom är han alltid svart i ögonen och sover väldigt mycket. Visst, det är vinter vad ska en frusen katt göra annat än att sova? Och visst, han är nervig som få vilket kan förklara de svarta ögonen, men det tycks vara nåt som inte stämmer. Mor tror att det kan vara nåt skit i magen som inte ska vara där och att han kanske har ont (då brukar de bli svarta i ögonen). Om det är så, och han alltså är sjuk, förklarar det varför han sover så mycket. Så nu ska han få somna in för gott. Vare sig han är sjuk eller inte skulle jag tro. Han är nio år och mor har tröttnat på nervvraket; prins Findus ska bytas ut mot en yngre förmåga. Lite kallt kanske men, ja, sånt är livet.
När samtalet var avslutat tog jag en promenad runt gamla kyrkogården och Engelska parken, kom tillbaka till lägenheten och mitt rum där jag körde Paolos träningskvart och sedan duschade. När det var klar var det dags att steka pannkakor och nu såg smeten helt slät och fin ut. Det finns bara teflonpannor i lägenheten med det kanske är bra när det är jag som ska laga mat. Iaf tog jag först den stora stekpannan men upptäckte när jag hällde i smeten att den var konvex och dessutom fanns det inget bra redskap att vända pannkakshelvetet med så den höll på att bränna fast eftersom pannan naturligtvis var skadad till råga på allt. Så jag slängde stekpannan i diskhon och tog fram en en mindre version istället. Jag åt upp den första misslyckade pannkakan medan jag värmde upp den nya stekpannan. Den här gången gick det riktigt bra men det enda tillgängliga redskapet för att vända sattyget med var inte funktionabelt nu heller så jag beslöt mig för att testa vända-pannkakan-i-luften tricket. Över diskhon utifall att. Och tron't du på fan att jag klarade det?! Joru, värsta naturbegåvningen asså! Men över diskhon hela tiden för annars hade det väl blivit som mamma trodde; pannkakor i taket...