Ett litet spörsmål

Iceye skrev ett fantastiskt blogginlägg den 26/4 angående min förtvivlan över att inte få den konstruktiva kritik jag behöver när det gäller mitt skrivande och att jag haft det för lätt i skolan för att stå ut med universitetet. Men det gav mig mod att skriva till läraren jag misstänker har varit "snäll" med mig för att jag kanske framstår som blyg och skör. Brevet lyder som följer:


Hej H----!

Sedan vi sågs sist har jag funderat en hel del, på många saker, men framför allt kritiken jag fått på de uppgifter jag gjort. Tyvärr har jag upplevt den som lite för snäll och intetsägande. Jag älskar att få konstruktiv kritik så att jag kan bli bättre på det jag gör men ska jag vara ärlig har det varit lite snålt på den fronten. Jag vet inte vad det beror på, det kanske bara är ditt sätt att arbeta på, men ibland fick jag känslan av att du kanske höll tillbaka med kritiken för att istället vara uppmuntrande och snäll. Jag vet att jag pratar väldigt lite vilket helt enkelt beror på att all min språkliga energi tycks gått åt till det skrivna ordet snarare än det talade, men min tystnad betyder inte att jag är blyg eller känslig för kritik. Jag tål en hel del.

När det gäller min "essä" måste jag tyvärr säga att jag blev väldigt besviken. Den skrev jag ihop i en handvändning dagen innan inlämning. Eftersom jag inte kom på något att skriva om som jag tyckte var intressant och kunde göra något bra av så valde jag mellan att inte lämna in något alls och att slänga ihop något halvdant så att jag åtminstone skulle bli godkänd. Att då få höra vilken talang och bra språk jag har var minst sagt oväntat. Och ganska frustrerande faktiskt. Inte nog med att det inte var en essä i egentlig mening utan något helt annat, så var den full av ofullständigt resonemang, den var ensidig och ganska oseriös samt absolut inte genomtänkt för fem öre. Jag kan mycket bättre. Men du tyckte att min text var bra. Då undrar jag naturligtvis vad som var så bra. Mitt språk var korrekt och medryckande sa du om jag inte missminner mig. På vilket vis då? Och jag vill naturligtvis veta hur jag skulle ha gått tillväga för att skriva en essä på samma ämne istället för att med agitation rekrytera Björn? ;)

Jag skulle med rätta ha fått bakläxa på min "essä" men bakläxor kanske inte ingår i kursen. Dessutom är det alldeles försent nu när den är avklarad. Jag borde ha tagit upp det här redan efter första uppgiften vi gjorde, som för min del likt essän blev gjord med en axelryckning i sista minuten, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på problemet. Det har några vänner hjälp mig med. Men du kanske förstår hur jobbigt det kan vara att ständigt bli klappad på axeln och få höra att man är duktig fast man egentligen inte har varit det? Jag har alltid fått MVG i svenska utan att någon talat om varför; men nu kanske du kan hjälpa mig förklara varför något som är halvdant gjort av mig blir betraktat som ett uttryck för en talang värd att vårda och hur det är tänkt att jag ska vårda den talangen utan konstruktiv kritik?

Som du ser är jag egentligen väldigt talför och inte det minsta blyg, men tyvärr har jag en tendens att bli agiterad (ja, du lärde mig ett nytt ord och skam den som inte använder nya ord så fort en får tillfälle!) vilket är en annan anledning till att jag väntat med att skriva så att du inte skulle bli alltför påhoppad och nedslagen. Men jag ber ändå om ursäkt ifall du tagit illa vid dig. Det var inte min mening att såra någon. Hur konstigt det än kan låta tycker jag bara inte om att ha saker osagda och har skrivit många liknande brev i mina dagar ;)

Jag känner att jag har använt en hel del pathos nu men hur ser mitt ethos ut tycker du?

Mvh,
Therese Sving


Det är redan skickat så tyvärr är det inte lönt att komma med korrekturhjälp. Konstruktiv kritik är däremot välkommet ;P Jag hoppas att H inte tar illa vid sig..