Att binda ris åt egen rygg

Jag har fått en välförtjänt utskällning för dåligt uppförande. Att skriva otrevliga och nedsättande saker om en annan person/personer på Internet i ett forum där de berörda kan läsa och känna igen sig, som jag gjort, är idiotiskt, onödigt och oförlåtligt. Att använda ett eller flera förnamn på dessa som kan identifieras av samma berörda personer, som jag gjort, är ett etikettsbrott utan dess like. Det är att be om att få hatbrev. Jag har, helt i onödan, gjort mig ovän med åtminstone ett tjugotal personer bara för att jag är dum och obetänksam nog att blotta mina innersta tankar om andra människor. Jag står för det jag skrev eftersom det var vad jag tyckte och tänkte men jag ångrar att jag inte tänkte efter före jag lämnade ut mina ord till allmän åsyn därför att det är så jävla onödigt att såra människor till höger och vänster. Dessutom; det A säger om B säger mer om A än om B. Det är bevisligen jag själv som är en dum brunett och inte har alla getter hemma.

Det kan vara så att jag missbedömt människors intentioner. Det jag har uppfattat som ytlig och överdriven vänlighet utan annat syfte än att klappa missfits på huvudet för att själv uppfattas som godheten själv fast man egentligen inte kunde bry sig mindre kan mycket väl vara genuin vänlighet. Det är bara jag som är överdrivet misstänksam mot den sortens vänlighet eftersom tidigare erfarenheter visat att den oftast är spelad. För mig är dessutom ett översvallande avsked och kramar från människor jag knappt känner både påträngande och obehagligt. Det skulle föreställa artighet men tyvärr upplever jag att det hade varit mer artigt med behörigt avstånd i det läget. Här har vi ett tydligt exempel på hur olika vi människor är och hur olika vi uppfattar varandras handlingar. Missförstånd uppstår hela tiden och är något vi måste lära oss att leva med. Men det var fortfarande onödigt dumt av mig att beskriva det hela utifrån mitt perspektiv utan att ta ett steg tillbaka och fråga mig själv om jag inte var lite förhastad och orättvis. Och vad säger det om mig själv egentligen att jag tar för givet att folk uppfattar mig som en missfit och vill ömka mig? Är det också ett förbittrat resultat av att det alltför många gånger faktiskt varit så? Kan det inte vara så att jag själv, med mina fördomar, orsakar just det bemötande jag inte vill ha? Lite självrannsakning skulle nog inte skada.

Jag har begått ett stort misstag som jag ångrar och kommer att få fortsätta ångra tills det är glömt om hundra år. Det finns inga ursäkter goda nog och jag förtjänar allt ovett jag kan få.