Vad är en familj, egentligen?
Varför ska en spermadonator tvingas betala underhåll? Varför förlorar en morddömd förälder inte vårdnaden om sina barn? Så här blir det när familjebalken följer de biologiska banden mellan barn och vuxen istället för att se till barnets behov. Queerkids är en svidande uppgörelse med den svenska kärnfamiljsfundamentalismen och biologismen. I Querrkids går journalisten Annika Hamrud på jakt efter familjenormen. Hon upptäcker att lagar och regler sällan överensstämmer med sunt förnuft. Begreppet "barnets bästa" har kidnappats. Det handlar inte längre om att barn behöver kärlek och omvårdnad. "Barnets bästa" används ofta för att trycka ner dem som inte följer normen. Vi får träffa människor med stor barnlängtan och många "experter" med starka åsikter om vilka barn som ska få födas. Men barnlängtan kan inte
stoppas av föreskrifter från Socialstyrelsen eller uttalanden från Psykologförbundet. Queerkids är den initierande boken om nya familjer och svensk familjepolitik. Ett måste för dem som trävar efter ett ansvarsfullt föräldraskap och vill uppfostra sina barn till jämlika individer.
Den gavs ut 2005 och ger en bild av 90-talet som jag inte hade en aning om (kanske inte så konstigt eftersom jag var så liten då). Plötsligt förstår jag varför mina klasskompisar diskuterade homosexuellas rätt till adoption och att barn behöver både en mamma och en pappa, ett påstående som jag förövrigt tyckte var så befängt att jag inte ens visste hur jag skulle bemöta det. För mig var det så självklart att det enda barn behöver är vuxna människor i sin omgivning som älskar dem förbehållslöst och villkorslöst tar hand om dem efter bästa förmåga, om dessa människor var män eller kvinnor hade ingen som helst betydelse. Framförallt tyckte jag att det var bögarnas och flatornas ensak, och rättighet, om de ville skaffa barn, det hade ingen annan med att göra. Men uppenbarligen tänkte, och tänker, inte alla på det viset.
På det hela taget är det en väldigt intressant och läsvärd bok, om en lite svårgenomkomlig. Tyvärr har Annika Hamrud ett skriftspråk som inte riktigt föll mig i smaken vilket gjorde att det tog nästan oförlåtligt lång tid att läsa en så tunn bok. Lyckligtvis var det hon skrev om så nytt för mig att det gett mig ett helt nytt perspektiv på exempelvis adoptioner vilket gjorde att jag ändå fortsatte att läsa.
Tydligen var ett stående argument mot homoadoptioner att adopterade redan mår så dåligt att det skulle vara ytterligare en börda att bära. Inte nog med att barnen blivit övergivna av sina föräldrar för att sedan adopteras bort till en kultur där deras etninska tillhörighet för alltid innebär ett utanförskap utan nu skulle de också placeras i onormala familjer? Det var inte rätt mot barnen. Dessutom, menade man, var det inte alla givarländer som var öppensinnade mot homosexuella och det skulle kunna innebära att de adopterade inte fick inträde i landet när de senare sökte sina rötter, för det är ju självklart att alla adopterade vill söka upp sina biologiska föräldrar.
Det Hamrud gör är att hon ifrågasätter svenskarnas traditionella besatthet av biologism, att det viktigaste för en människa är att veta sitt genetiska ursprung varför även spermie och ägg donationer är så kontroversiellt. Är det verkligen så viktigt att känna sina biologiska föräldrar? Är det viktigaste för ett barn att man är släkt med sin/sina föräldrar eller är det viktigaste att vara älskad och trygg? Naturligtvis ifrågasätter hon även könsroller och undrar om "prinsessåldern" verkligen är könsbetingad eftersom hennes egen son haft den, å andra sidan lever hon med en annan kvinna. Själv har jag både träffat och hört om många föräldrar som aktivt motarbetat sina pojkar som velat måla naglarna eller leka med smink och dockor. Varför, kan man ju fråga sig. Vad är de rädda för? Att de ska bli som Josie* som en dag står där i badrummet med nagelsaxen i ena handen och snoppen i den andra? Transsexualism och att leka med "tjejsaker" är inte samma sak.
*Josie är en flicka ur dokumentären: Bodyshock- age 8 and wanting a sex change
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar