Det finns vissa oskrivna regler, eller förväntningar, på transsexuella om att de måste ha ett övertygande könsuttryck för att vara transsexuella "på riktigt". Alltså en transkille, som jag, ska helst vara så macho manlig som möjligt för att övertyga utredare och folk i allmänhet om sin genuina transsexualism. Det skrivs till och med in i journalen vad man har för kläder på sig och vilken könskodning plaggen har. Stereotypen för en transman är att han har kort hår, håriga armhålor och ben, så manliga kläder som möjligt och helt enkelt vara som en man är mest.
Problemet är bara att män kan vara på så många olika sätt.
Just nu har jag pagefrisyr. Inte särskilt vackert och inte heller särskilt manligt. Jag gillar att ha kort hår, gärna snaggat, men jag skulle också vilja ha en sorts Legolasfrisyr. Jag tror det skulle bli skitsnyggt när mina anletsdrag förändras åt det manligare hållet. Men då måste jag spara ut håret och det tar tid så varför inte börja redan nu? Framförallt när jag inte orkar lägga ner tid och pengar på att hålla håret kort och snyggt känns det som en bra lösning. Men jag är också väldigt sugen på nåt mer punk/synth med rakade sidor, vilket inte bara är snyggt som fan utan också mer androgynt än page. Men då måste jag börja om med sparandet. Å andra sidan växer håret som ogräs...vi får väl helt enkelt se hur varmt det blir i sommar. Det är alltid skönt med lite snagg när det är hett ute.
Sen har vi det där med rakade ben. Riktiga Män rakar inte sina ben. Det är omanligt. Okey om man är en fjolla eller bodybuilder men inte Riktiga Män. Absolut inte transmän. Därför har jag inte rakat mina ben på mer än ett år för av någon anledning känns det som att det skulle göra utredaren misstänksam, trots att jag egentligen tycker att Riktiga Män borde raka sina bepälsade ben, gärna bröst och rygg också, absolut armhålorna. Vad är det för vits med att se ut som en apa? Men eftersom det är "manligt" med håriga ben har jag avhållit mig. Och för att jag i grund och botten är ganska lat så om det är manligt kan jag lika gärna luta mig tillbaka och låta bli. Men det är en sak om främlingar ser en pojkflicka/vänsterfeministflata/what-ever-freak med håriga ben och stirrar äcklat- en helt annan om min brukares lärare och klasskompisar gör det. De måste jag åtminstone föra en artig konversation med även om det aldrig skulle falla mig in att bli hjärtlig eller personlig med dem. Jag är konstig nog som jag är; jag behöver inte vara äcklig också. Som personlig assistent har jag en professionell yrkesroll att upprätthålla och att skämma ut sin brukare känns inte riktigt sjyst.
Fast egentligen är jag bara feg. Dessutom tycker jag det är trevligare med rakade ben trots att jag är ganska så nöjd över min manliga behåring utan några tillsattser och bara egenhändigt producerade hormoner ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar