Namnkalas

Vi hade ingen stor fest och det blev inte så mycket folk, bara närmaste släkten; folk som redan vet om mitt namnbyte. Det var bara till för att liksom aktivera Gabriel som tilltalsnamn på riktigt trots att flera av dem redan tränat ett tag. Oftast blir det att de säger Gabbe och jag måste säga att mina föräldrar och några av kusinerna är riktigt duktiga på att komma ihåg. Mor och far har hårdtränat, helt på eget bevåg, och det har nästan blivit lite tjatigt med Gabbe hit och Gabbe dit men de måste få nöta. Pronomen är svårare eftersom i min familj är hon och han, pojke och flicka ungefär som att beskriva någon som lång eller kort- det är jävligt svårt att säga "kort" om någon som är två meter lång. Till exempel. Jag säger också fel pronomen ibland om andra transpersoner och det är ju kanske lite pinsamt när man själv är trans. Men eftersom jag inte lärde mig att pojke och flicka, man och kvinna, hon och han, är lika mycket identiteter som det beskriver en del av en människas fysiska beskaffenhet förrän jag var i mitten på tonåren så kanske det inte är så konstigt. Det innebär också att jag har lite större överseende med den sortens felsägningar.

Det var i alla fall en jättefin dag och jag är mycket nöjd. Det är fortfarande folk som inte vet men det löser sig med tiden. Jag har inte särskilt bråttomt just nu. Det börjar sprida sig på byn i alla fall. Mor och far såg till att berätta för en granne som vi vet går i alla gårdar, som i den där ramsan ni vet, och sa till honom att det var helt okey att prata om det. Man får ju inte vara dum ;)