Såg dokument inifrån igår om "Generation utanför" och hur arbetsmarknaden ser ut för ungdomar idag. Det var inte vackert. Låga löner, deltidsjobb, långa "provanställningar" som inte leder till något, stress, förnedring och hot. Vi har hört det förut med hamburgerestauranger där personalen måste stämpla ut när de behöver på toaletten eller när det är lite folk men måste ändå stanna kvar för att stämpla in igen när de behövs. Annars förlorar de jobbet. Jobbet ska kunna ringa in dem även på deras lediga tid och om de inte släpper allt de har för händerna och rusar till är de illojala och riskerar att förlora sitt jobb. Fattiga ungdomar har inte råd att säga ifrån. Detta vet företagarna.
En strategi hos många företag som i första hand har en ung personal tycks vara att ta in dem på tillfälliga provanställningar och deltider, köra skiten ur dem, sparka ut dem och ta in ny och fräsch desperat arbetskraft som nöjer sig med vilka villkor som helst bara de kan betala hyran. Medan de sparkade ungdomarna har sviter efter arbetet med utmattningssyndrom, magproblem, huvudvärk och säkert posttraumatisk stress (hur många klarar av att låta offentlig utskällning och förnedring bara rinna av dem som vatten på en gås?). Detta är ett system som Sveriges politik gjort möjlig de senaste tjugo-tjugofem åren, oavsett färg på regeringen.
På nittiotalet var det tal om att korta ner arbetstiderna (t.ex 6 timmar istället för 8) så att fler kunde "dela" på jobben som finns men det vill man absolut inte höra talas om eftersom det skickar "fel signaler". Då ser det ju ut som att det bara finns ett visst antal jobb och att man inte kan skapa nya och fler jobb. Men det går tydligen jävligt bra att "dela" på samma jobb genom att köra slut på ett arbetslag och sedan köpa in ett nytt- eftersom det alltid finns arbetskraft att tillgå. Det är billigt för företagen men kostsamt för samhället som sedan måste bekosta sjukskrivningarna, rehabiliteringarna, förtidspensionerna och socialbidragen. Vilka är det som bekostar det? Jo, de äldre generationerna med trygga fasta anställningar. Varför ska de bekosta det när man kan korta ner arbetstiderna och ta in två ungdomar för ett och samma jobb som de delar på och därmed får en varsin stabil inkomst, trygg arbetsmiljö och en ostörd fritid? Man kanske inte tjänar storkovan på det viset men man håller sig friskare och friare eftersom man inte är lika beroende av samhällets skyddsnät i from av socialbidrag med mera.
Det är vänsterpolitik att göra på det viset men jag anser att frihet med ansvar (så som jag upplever vänsterpolitik) är bra mycket bättre än frihet över andras döda kroppar som för mig representerar högerpolitik och dagens arbetsmarknad för ungdomar. Till råga på allt anklagas vi för att vara lata och inte vilja ta vilka jobb som helst! Det är inte bara skygglappar folk har- de har huvudet bland molnen.
För att få ett jobb som ung idag måste man ha vassa armbågar och våga sticka ut framfötterna. För att överleva på de lågavlönade jobben med dåliga villkor måste man vara hänsynslös och tjockhudad. Och även om man är det är chanserna små till att få ett jobb. Vad händer då med de ungdomar som inte har vassa armbågar eller kan snacka för sig? Jo, vi blir nertrampade ändå djupare i skiten än de övriga. Att gå över lik för att få ett jobb är inte min grej men som arbetsmarknaden ser ut idag tycks vi vara på god väg att komma dit, om vi inte redan är där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar