Timmis

Nu är det nästan klart. Jag har inte skrivit på något anställningsavtal än men det blir snart. Jag får inget vikarieschema som jag hoppats på utan får bara jobba vid behov, men det är bättre än ingenting. Kan ju bli mycket jobb ändå, det vet man ju inte. Men jag har ändå (lite sent kanske) börjat gardera mig genom att söka fler extrajobb. Och praktiken kan komma att fortsätta men jag har bestämt mig för att vara försiktig. Den här gången var det nämligen chefen som propsade på det, visserligen med samma argument som jag själv skulle använda, men det har haglat beröm och förtroende intygelser över mig och min förmåga att det lutar åt att jag blir en medarbetare som inte kostar företaget mer än mat och sittplats. Inte för att jag har något emot att jobba ideellt/pro bono/gratis med tanke på att jag har så jävla kul, får mat och språkutbildning. Vi tjänar båda på det. Så fortsatt praktik är inget negativt- bara den inte fortsätter löjligt länge. Än så länge är det dock ingen risk med det.

Det roliga är den ändrade inställningen.

Förra helgen (21-22) frågade jag hur det skulle bli med praktiken kommande vecka. Du gör som du vill, fick jag till svar, men det kan vara förvirrande för brukarna om du ena dagen är praktikant och nästa vikare (eftersom en praktikant inte får ha ensamt ansvar för en brukare). Eftersom det då lät som att jag när som helst inom en mycket snar framtid skulle kunna få börja vicka bestämde jag mig för att stanna hemma hela veckan.

Nu är det alltså annat ljud i skällan. Var jag möjligen saknad? ;)