Oh, thy Pride!

Alltså, lite besviken blir man ju men it was all good anyway. Stockholmstrippen alltså. Jag trodde att Pride området skulle vara mer än det var. Några futtiga tält med good-will-representanter från olika ställen som AF, LRF, samt öppna hbtq läkare och soldater med flera. Jag såg ett litet tält med sexleksaker, läder/latex och underkläder och gick in i ett tält med icke heteronormativa barnböcker. Så mycket ont som folk har att säga om Priden hoppades man ju på mer än så. Ja, det var lite tamt och tråkigt. Hudikmarknaden är mer spännande att gå på. Å andra sidan; om en tältplats kostar mellan 30 och 50 000 är det lite väl naivt av mig att tro att det ska dyka upp ett stånd med typ marknadssaker och pridesouvenirer som typ billiga t-shirtar med roliga texter på, flaggor och nyckelringar och annat krimskrams. Gud vad arga hbtq-aktivisterna skulle bli om sånt dök upp! Det ska ju vara så jävla allvarligt alltihop! Och därför undrar man ju varför de heteronormativa moraltanterna och gubbarna (vare sig de är unga eller gamla, gay/straight/what-not/what-ever)är så förbannat arga på Priden som den är. Är det bara för att de stirrar sig blinda på själva paraden och inbillar sig att gemene hbtq-person lever med paljetter och fjäderboa, bara bröst och löjligt mycket S-E-X dygnet runt året om och kan liksom inte tänka sig att paraden är spex och skoj och exibitionism one time a year?! Den är varken bättre eller sämre än karnevalen i Rio de Janerio, eller som ett stort sportevent som, ja, kanske Semifinalen i fotboll eller nån tennisturnering i Bålsta (är det inte där de har nåt stort tennisjippo?) eller liknande. Eller kanske snarare en festligare version av ett demonstrationståg. Varför har man så jobbigt över att folk ser ut att ha extremt roligt? Är det omoraliskt att ha roligt?

Själv blev jag typ, som vanligt, "förbarmad" över. Jag vet inte efter vilket varv i ordningen det var som jag gått runt området i väntan på att det jag kom dit för skulle börja men så kommer en man fram till mig från ett tält och säger: "Du ser inte glad ut. Varför är du inte glad?" Öh, eh, vad svarar man på det? "Jag kan väl inte gå runt och flina hela tiden", säger jag med ett leende. Jag kan väl inte rå för att jag inte alltid ler dumt för mig själv? Det händer det med, skrattar högt gör jag ibland också eller rabblar nån enstaka fras eller replik från en film då och då- när jag sitter på cykeln och är tillsynes alldeles ensam på vägen. Dessutom såg jag inte skymten av nån Buck Angel eller tilldragelse kring scenen där han skulle ha framträtt och jag började bli orolig. Det kanske hade varit annorlunda om jag tänkt mig att kolla ifall det skett några ändringar i programmet under veckan men så ofta går jag inte på liknande event att jag lärt mig den läxan. Men det gjorde jag nu. Ny tid, ny plats och jag hade missat allt. Vem är förvånad? Inte jag iallafall.

Men eftersom det var gott om tid innan tåget hemåt skulle gå bestämde jag mig för att trösta mig själv med en tripp till Gamlastan och väl där The english bookstore. Införskaffandet av en ny bok gjorde hela resan värt besväret. Och ändå mer så när boken jag valde, och för länge sedan blivit rekommenderad av någon som uppenbarligen har god smak (fast det visste jag redan), visade sig ha precis den sortens tonart och melodi som jag gillar. Ärligt talat hade jag fördomar om boken eftersom det är en manlig författare och jag trodde inte att män besatt den där perfekta balansen av nästan äckligt detaljerad rättframhet kombinerad med poetisk finkänslighet (som inte har något att göra med skonandet av känslor utan snarare av timing för att just trigga känslor, rätt sorts känslor). Ytterligare en överraskning är hur extremt stark igenkänningsfaktorn är mellan mig och huvudkaraktären. Som om författaren skrivit om någon som lika gärna kunde vara jag. Det är skills. The mark of a true storyteller. Förmågan att få läsaren att känna igen sig själv i berättelsens karaktärer är större än det finns ord för. Som magi. En magi som varje blivande författare drömmer om, i alla fall om de vill bli något. Som Aidan Chambers. Tack för tipset!