Men det är en skön trötthet. Inte som för ett år sedan när jag kunde komma hem efter jobbet och var för trött för att tänka, för trött för att äta och för trött för att göra något särsklit alls ens dagen efter. Då var jag psykosocialt och emotionellt överbelastad. Nu är jag bara trött på ett sätt som säger att jag visserligen jobbat mycket och att det blev rätt intensivt på alla sätt och vis, framförallt igår kväll, men att jag nog jobbade rätt bra ändå. Fast att jag lyckats göra ett par dumheter (that better not be repeated) ser jag fram emot att jobba lite till. Bara jag får vila lite. Ett dygn kanske, gärna lite mer.
Mannelids sekreterare ringde idag och gav mig en ny tid. Uppenbarligen var jag trött redan då för trots att hon sa vem hon var och var hon ringde från fick jag fråga om och hon lät lite irriterad när hon på nytt sa: Jag heter ... (glömt igen) och är Mannelids sekreterare och jag ringer från allmänpsykiatrin och transsexualismmottadningen på Storgatan(fattar du trögt, eller?!) Nej, det kanske bara var jag som tyckte att hon lät lite förnärmad, fast det kanske hon har rätt till när jag faktiskt varit dit några gånger nu...men jag var faktiskt på jobbet! Den tjugoåttonde, typ 18.15 eller nåt sånt, uppfattade inte det riktigt heller men de skickar ju en kallelse som vanligt (som tur är!). Lite mysko att de bara jobbar kvällstid egentligen. Är det de eller patienterna som är ljusskygga? Å andra sidan har väl de flesta 7-4 jobb och det kan vara jobbigt att hitta på en anledning att ta ledigt om man inte vill säga som det är. Jag funderar på att ifrågasätta det där Baron-Cohen testet med den där frågan som var helt feldoserad eller vad man nu ska kalla det. Den var i alla fall väldigt konstigt översatt, fel översatt enligt mig...men jag kanske inte orkar bråka med henne. Hon är läkaren och jag, vad vet jag? Men det irriterar mig och hon lär inte fråga varför jag inte svarade på frågan efter så lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar