I vanliga fall brukar jag inte reagera eller lägga mig i så mycket men den här gången känns det påkallat. Marc Bygdeman är tydligen professor emeritus i gynekologi vid Karolinska och har skrivit två rörande texter till DN-debatt:
http://www.dn.se/debatt/en-man-som-bytt-kon-till-kvinna-ska-inte-kunna-bli-far
http://www.dn.se/debatt/den-viktiga-fragan-hur-ska-lagen-om-faststallande-av-kon-tillampas
Jag har skrivit ett personligt brev till honom som jag skickar med snigelposten men jag vill även publicera det här, ordagrant. Bygdeman vill veta hur Socialstyrelsen tänker kring vilka medicinska åtgärder, om några, som ska behövas för att en person ska kunna byta sin juridiska könstillhörighet och anser utöver det att transsexuellas kroppar i högsta grad berör allmänheten; exempelvis om de vistas i omklädningsrum där någon kan råka få syn på dem. Är det "önskvärt" att kvinnor med snopp vistas på damernas? Jag kan tycka att man inte behöver glo varandra i skrevet i omklädningsrummet och den som gör det och blir störd kanske borde titta bort, men eftersom Bygdeman inte tycker detta är en för privat diskussion för att föras i det offentliga rummet lär han inte ha något emot att jag publicerar mitt brev till honom här. Dock har jag ingen scanner och kameran är för dålig för att ett foto ska fungera, dessutom kanske min handstil inte är läslig för alla så jag skriver av texten helt enkelt.
Hej!
Mitt namn är Gabriel Sving och jag skriver detta brev till dig med anledning av dina texter på DN-debatts hemsida. Vi har aldrig träffats och du känner inte mig men trots det ifrågasätter du min lämplighet som förälder och antyder dessutom att min kropp är alltför motbjudande och i sig provocerande för att vistas i ett omklädningsrum för herrar på en offentlig inrättning (jag förmodar att en man utan penis är lika stötande som en kvinna med denna kroppsdel).
Tyvärr är du inte ensam om att ha detta problem med andra människors kroppar. Inte sällan möter jag folk som öppet visar både fientlighet och förakt mot exempelvis överviktiga personer, folk som uppenbarligen känner sig personligt hotade av andra individers utseende. Borde då även överviktiga förvisas från offentligen utrymmen som badhus och idrottshallar för att inte med sin blotta existens råka provocera känsliga medmänniskor? Kanske t.o.m. tvingas till kirurgiska ingrepp för att bevisa att de menar allvar med sin önskan om att gå ner i vikt?
Jag misstänker att du inte tycker att sjuklig övervikt är jämförbart med transsexualism och som sjukdomstillstånd eller syndrom är de heller inte det; däremot är omgivningens attityder mot våra avvikande kroppar alltför lika för att avfärdas. Ingen människa väljer sin kropp och dess förutsättningar; allt vi kan göra är att förhålla oss till dem på vårt eget sätt efter bästa förmåga. Som transsexuell har jag en identitet i rak motsättning till min kropps biologi vilket innebär att jag har ett annat utseende och andra förutsättningar till fortplantning än de flesta andra med samma identitet och för identiteten önskvärt utseende och funktion, som du har. Något som är omöjligt för mig att uppnå oavsett vilka medicinska åtgärder jag vidtar.
Det är tragiskt att inte ens en professor emeritus (var det i gynekologi?) förstår att ingen människa är sitt könsorgan. Penis och vagina är kroppsdelar och inte identiteter. En kroppsdel kan man både ha och mista, även om en förlust kan vara traumatiserande t.o.m. när det sker redan i livmodern. Trots att man kan konstruera nya kroppsdelar med mer eller mindre lyckade resultat bör dessa ingrepp rimligtvis vara frivilliga. Det är en sak ifall jag själv lider av min kropps utseende eller funktioner och därför korrigerar den; en helt annan om jag skulle göra det för din skull eller därför att det är ett juridiskt villkor för att kunna legitimera mig i enlighet med mitt sociala kön. Tänkt dig själv att tvingas legitimera dig som kvinna och vilken förvirring det skulle skapa.
Förhoppningsvis har Socialstyrelsen större insikt i transsexuellas liv och bättre inflytande än du har. Förhoppningsvis förstår de att det inte alltid är önskvärt, möjligt eller nödvändigt att ta till kniven för att korrigera en felande kropp. Att med ett ultimatum tvinga mig till ofrivillig barnlöshet och kirurgiska ingrepp inte bara för några futtiga siffrors skull utan också för att allmänheten tycker sig ha något att göra med mina privataste kroppsdelar är en kränkning mot min person, mitt liv och min kropp. Att av en slump och utan uppsåtlig exponering råka få syn på en kropp som avviker från normen är inte en kränkning mot din person, ditt liv eller din identitet. Däremot är det ditt problem om du tar illa vid dig. Försök inte göra det till mitt eller mina eventuella barns problem. Hur barnen kommer till, vad jag väljer att berätta om deras tillblivelse och vad jag sedan kallar mig som deras förälder är min ensak. Sköt du ditt så sköter jag mitt. Du borde, liksom jag gör, hoppas att de flesta barn kommer till världen med kärlek och ge det stöd du kan till de andra. Gåvor är ibland oönskade så var glad att det finns föräldrar som planerar med lite extra eftertanke och omsorg. Att jag inte skulle kunna amma är ett problem jag delar med de flesta andra män och många kvinnor dessutom men lita på att det brukar lösa sig ändå. Vårt speciella släktskap kan vi hålla inom familjen så slipper främlingar som du ha ont i magen över det.
Med vänliga hälsningar,
Gabriel Sving
(Jag skickar brevet idag så han får det väl på måndag kanske)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar