Sitter här öm i baken och med värkande ilningar längs hela benet. Jo, jag är nypumpad med testosteron, mitt livselixir. Det var tretton veckor sedan sist, och tolv innan dess. Endokrinologen (hormonläkaren) tyckte att jag låg alldeles för högt på min tidigare elvaveckors intervall, vilket jag bara skrattade åt eftersom jag aldrig mått bättre än jag gjorde då. Visserligen kunde jag vakna sjöblöt på nätterna och tvingas hämta ett badlakan att sova på (nattliga svettningar är en biverkan av förhöga nivåer) men jag kände mig pigg och alert, glad och full av energi på ett sätt som jag sällan upplevt förut - och inte är längre. Jag är tillbaka i min vanliga smått håglösa och semideprimerade sinnesstämning som varit det normala för mig sedan den första puberteten- utom för en kort period när jag överdoserade testosteron. Intressant. Lustigt hur snabbt man kan vänja sig vid att vara lite gladare än vanligt. Fast det kanske är placebo lika gärna, man ska inte underskatta placeboeffekten. Det finns undersökningar som gjorts med just testosteron för att se om den där myten med aggressivitet i förhållande till T verkligen stämmer. På sätt och vis gör den det. De som trodde att de fick T men i själva verket fick placebo blev aggressivare än de som fick T men trodde att de fick placebo. http://www.sciencedaily.com/releases/2009/12/091208132241.htm
Om jag tror att jag mår bättre på höga halter T så gör jag säkert det och om jag tror att jag mår sämre när de är lägre så gör jag säkert det också. Fast blir det verkligen så påtagligt? Jag har börjat sova mer igen, lägger mig tidigt och går upp sent, om jag kan. Ligger gärna 10-12 timmar (sover gör jag ju inte alla de timmarna eftersom det tar 2-3 timmar innan hjärnan varvar ner) och orkar inte vara lika aktiv som jag varit ett tag. Satt ju gärna och skrev hela förmiddagen om jag skulle jobba eftermiddag/kväll. Det orkar jag inte längre. Fast jag kanske jobbar för mycket? Även om jag tyckte 100% var piece of cake i början när allt var nytt är kanske mina nuvarande 75% lite mer är jag borde ha. Det är ju fortfarande kul att jobba och det känns fortfarande som att jag gör det jag är skapt för vilket gör det relativt enkelt och oansträngande men, det blir inte så mycket tid över för skrivande. Om man ska tro mina nuvarande energinivåer. Tydligen har jag gott om tid för Sims, tv och för mycket sömn. Det känns inte helt bra. Men för höga T värden är kanske inte en helt bra lösning det heller. Så frågan är vad jag ska göra, om det finns något att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar