Hungerspelen

Ja, jag har läst den nu. Vanligtvis är jag väldigt skeptisk till hypade böcker men den här var faktiskt helt okej. Huvudkaraktären, Katniss Everdeen, påminner mycket om karaktären Thymara i Robin Hobbs The Rainwild Chronicles även om det är helt olika berättelser i övrigt. Och jag gillar den typen av karaktärer som är lite svåra, taggiga och såriga.

Hungerspelen är en väldigt lättläst bok, och tunn. Jag förstår inte varför det är tre delar; det ser ut som att alla tre är lika tunna. Tillsammans skulle de knappt komma upp i en av Robin Hobbs böcker och det vill inte säga lite. Suzanne Collins tycks ha valt att göra tre korta små böcker som passar sig för några timmar på ett tåg eller en tråkig söndag. Inget fel med det; sånt kan behövas ibland också.

Vad handlar den om? Ond bråd död, orättvis politik och kärlekskval. Konceptet bygger på ett klassiskt dödsspel; människor spärras in på en arena där de ska döda varandra. Den som överlever vinner. Typ Battle Royal som är en helt okej film också (ja, jag vet att Hungerspelen också filmatiserats). Katniss tolvåriga lillasyster blir vald genom lotteri att delta och naturligtvis tar Katniss lillasyrrans plats. Samtidigt som hon får kämpa för sitt liv går det långsamt upp för henne att två killar älskar henne medan hon svurit på att aldrig gifta sig och sätta barn till denna orättvisa och hänsynslösa värld som hon själv vuxit upp i.

Inget är unikt med den här berättelsen egentligen men det gör inget. Det behöver inte vara unikt så länge man kan berätta samma gamla historia på ett nytt och intressant sätt. Det tycker jag att Suzanne Collins lyckas riktigt bra med och jag kommer fortsätta läsa. Jag kanske inte kommer slänga mig över nästa del men den kommer inte bli lämnad åt sitt öde heller. Jag vill ju veta vad som kommer hända med Katniss Everdeen och alla de andra jag just lärt känna (även om jag kan gissa mig till fortsättningen ;)