Tiggeriet

Att tigga är inte brottsligt, än, och borde aldrig få bli. Att ge pengar är frivilligt- vill du inte så gör det inte. Att hota, använda våld, spotta och verbalt trakassera någon är brottsligt eller åtminstone ett otrevligt riskbeteende. Kan du inte uppföra dig bättre har du inte på gator och torg att göra eftersom du kan skada andra människor. Att fredligt sitta på en fläck, säga hej och sträcka ut en hand är inte på något sätt farligt- för andra.

 

När de sociala skyddsnäten inte håller blir människor utslagna och tvingas be om hjälp på sina bara knän- från oss som ännu inte slagits ut. Tror ni det är riskfritt, kul eller bekvämt att sitta där dagarna i ända? Det tror inte jag.

 

Förbud mot tiggeri hjälper ingen. Man kan inte förbjuda fattiga människor från att synas men vi skulle kunna förbjuda staten från att tillåta att människor blir så fattiga att de tvingas tigga till mat, kläder, husrum, tvål, medicin och andra nödvändigheter. Lägg skammen där den hör hemma- hos ett samhälle som sviker sina medborgare! Inte hos de som svikits.

 

Det enda man "vinner" genom att förbjuda tiggeri är att vi slipper se hur illa det kan gå, även för mig. Och för dig. Om du blir sjuk och inte kan jobba och försäkringskassan och socialtjänsten säger att jo, det kan du visst, du är bara lat- vad gör du då?

 

Det är dit vi är på väg, nej förresten, vi är redan där. Vi är ovana vid den här typen av fattigdom där man tvingas tigga, men samtidigt har vi hört talas om de som tagit livet av sig sedan de blivit utförsäkrade eller åtminstone funderar på det. Så fult är det att behöva hjälp av sina medmänniskor. Och man behöver inte ens vara sjuk- det räcker om det inte finns tillräckligt med jobb till alla.

 

I Sverige är det en skam att inte klara sig själv, att vara sjuk, arbetslös, inte ha några pengar. Det är något fel på en. Du får skylla dig själv vare sig det är ditt eget fel eller inte. Så när man förlorar möjligheten till självständighet- som i vårt samhälle innebär bl.a. ekonomiska medel- blir man skuldbelagd, får skämmas, blir deprimerad, tar sitt liv. Andra ger igen på samhället och blir kriminella- om ingen bryr sig om dem varför ska de bry sig om andra? En del offrar sin stolthet men behåller sin dygd- och tigger fast helst inte här. Kanske i Spanien?

 

Om du tror att det blir bättre genom att slippa se anledningarna till varför folk begår självmord, blir kriminella eller tigger kommer problemen bara växa. Men jag förstår dig. Förnekelse är en vanlig försvarsmekanism. Om vi låtsas som om problemen inte finns kanske de går över av sig själva. Då behöver vi inte göra något konkret, då behöver vi inte ta tag i vårt samhälle som vi har ett gemensamt ansvar för. Vi behöver inte ens ta tag i våra egna liv. Det är jobbigt, jag vet, oavsett vad det gäller och vi slipper helst.

 

Anledningen till att vi blir så illa berörda av att se andra människors fattigdom och misär tror jag är för att vi innerst inne vet hur lätt det är att trilla dit, hur skör vår egen personliga välfärd är och det svåraste som finns är att erkänna sin egen svaghet- är det inte därför som den som har mest håller hårdast i sina tillgångar? Det gör så jävla ont att förlora sin trygghet och vara sårbar! Och vi får extremt dåligt samvete när vi har mer "skydd" än vi behöver medan andra har- inget. Vi vet egentligen att vi kan klara oss mycket bra på väldigt lite- vi behöver inte två eller fler bilar och kanske inte ens en, vi behöver inte 30 uppsättningar kläder av senaste modet, vi behöver inte en ny smart mobil för 5000 kr en gång i halvåret, vi behöver inte ens en pool. Men har vi inte redan det strävar vi efter det eftersom det är både bekvämt och social status att ha det. Vi vill ha det.

 

Det vi borde förbjuda är excessivt ägande, att profetera på människors girighet och statusbehov och att ta betalt för nödvändigheter. Hur det skulle genomföras skulle förmodligen dock betraktas som lika fascistiskt som att sparka på de som redan ligger eftersom det skulle inskränka på människors frihet att göra osmarta kortsiktiga själviska val, som betraktas som en mänsklig rättighet i samma klass som rent vatten. Kanske mer eftersom dessa val i längden minskar tillgången på rent vatten. Som vi alla faktiskt behöver. Så en dag kommer vi sitta där i våra bilar, med utsikt över den klorerade poolen och leka med den smarta telefonen- medan vi törstar ihjäl för det finns inte längre något rent vatten att dricka varken för människor, djur eller växter eftersom tillverkningen av bilar och mobiler, för att inte nämna användet, är allt annat än bra för någon, allra minst naturen. Well done, frihetsälskande mänsklighet.

 

Nej, jag är inte arg. Jag är bara trött, och cynisk. Jag konstaterar faktum och tycker att vi gott kan fortsätta på samma bana- ju förr blir Moder jord fri mänskligheten och kan börja återhämta sig. Som från en sjukdom. Det individuella lidandet blir förstås enormt, men låt oss blunda för det genom att börja med tiggeriförbud, och sedan kan vi förbjuda människor från att skrika av smärta när de blir skadade och sjuka så vi inte behöver ge dem vård. Om de inte kan betala för sig. Kan de betala för sig tar vi reda på hur man gör för att se ut som tjugo tills man är hundratjugo.

 

Fattigdom är en brist på tillgångar, att tigga är ett sätt att få tillgång till det man behöver. Som en vän sa: vad man behöver och vad man har behov av är inte alltid samma sak. Inte ens för tiggare, såklart. Kanske är det inte handräckning man behöver när man sitter där med sin pappmugg, kanske är man snarare i behov av ett samhälle som skapar tillgänglighet på alla plan till allt man verkligen behöver. Som bostad, mat, vatten och medicin. Skulle man behöva tigga då?

 

(Ja, visst finns det människor som är lata och slösaktiga, eller som är kriminella av ren sport, som helst inte jobbar och vill ha allt serverat på silverfat- men jag menar inte att man ska kunna leva lyxliv bara för att det nödvändigaste är gratis. Du kanske får matkuponger för en dag, vecka eller månad- beroende på hur väl du kan förvalta dem och ingen lyxmat direkt, du kanske får en ny uppsättning kläder ett antal gånger per år, du kanske får en bostad med den mest grundläggande av standard och gratis sjuk- och tandvård o.s.v. samtidigt som du får tillgång till utbildningar du vill ha och anpassad sysselsättning samt träffpunkter, socialt stöd och gemenskap som de flesta av oss behöver. Allt ska, såklart, finansieras med skattemedel- från produktionsföretagens vinster i första hand och arbetarnas löner i sista hand. Helst skulle väl pengar avskaffas helt. Nej, jag vet inte exakt i detalj hur man skulle kunna åstadkomma detta, men jag vet, med säkerhet att människor har existerat och existerar faktiskt fortfarande i samhällen utan pengar. Utan en hel del annat också, såklart, men vi är nog intelligenta nog att skapa en hyfsad god balans- om vi verkligen vill.)

 

Och slutligen: ger jag själv till tiggare? Nej, det är väldigt sällsynt. På sin höjd säger jag hej, men även det tog emot i början eftersom också jag kan känna en väldig olust när jag ser människor som tigger. Inte för att många är smutsiga och trasiga personer som "förfular" utan för att de lever i en värld där människor, säkert de flesta, inte har tillgång till samma levnadsstandard och sociala trygghet som jag sjäv har och som jag har stora svårigheter att frivilligt ge upp. Jag tjänar inte mycket men skulle förmodligen kunna försörja åtminstone en tiggares familj i hemlandet upp till en grundläggande standard. Men det skulle krävas en drastisk omorganisation av min egen livsföring som jag inte är beredd till. Det är en äcklig insikt. Så bra har jag det och så mycket skulle jag kunna göra. Föraktet jag känner är egentligen riktat mot mig själv men det är lättare att projicera det på andra än att erkänna sin egen skuld och del i problemet. Och även om jag ändrade mig, är jag bara en droppe i havet.

 

Men om hela samhället omorganiserade sig och sina resurser så att alla hade samma förutsättningar- även utan pengamedel- vore det en annan sak. Det är därför det är så viktigt att utjämna klyftorna i samhället. Att reglera marknaden och ägandet. Människor är inte altruistiska till sin natur överlag- de som har mycket kommer inte att ge mer utan tvång- vi är giriga och själviska överlevare som gärna lever på andras bekostnad men helst utan att kännas vid det. Därför sticker tiggeriet i ögonen. Vi tvingas se det vi helst blundar för- vad vårt kapitalistiska samhälle resulterar i: de som (t)har och de som inte har.