Jag är ingen snäll människa. Jag är en krass och pragmatisk cyniker. Miljarder människor svälter ihjäl, misshandlas, våldtas och mördas runt om i världen varje dag och jag tror inte att vi någonsin kommer att få fred på jorden. Om jag läser personliga skildringar gråter jag floder, och ibland gör jag det bara för att påminna mig om att alla de där miljarderna består av enskilda ental, alltså individer, men för det mesta orkar jag inte utan konstaterar istället att ja, det är förjävligt hur världen ser ut.
Och vi har tillsammans skapat den.
Endast ett fåtal människor sysslar med direkta hot och våldshandlingar som IS-krigare, nazister och fascister med flera men de är inte de enda som är "onda". De flesta nöjer sig dock med rikedom, ära och berömmelse och skulle aldrig drömma om att själva bloda ner sina händer, det är vi för fina för, men vi har samtidigt ingenting emot att våra handlingar leder till blodspillan i långa loppet.
De värsta exemplen är vapenhandel som förr eller senare leder till våldshandlingar- vad ska man annars med vapen till? Ett annat är att vissa krig handlar om kontrollen på särskilt lukrativa naturtillgångar- som de mineraler man behöver för att göra mobiltelefoner. Vem eller vilka är det som säljer vapen och mobiltelefoner? Jo, folk som vill tjäna pengar oavsett konsekvenser. Vilka köper dem? Vi.
Ett mildare exempel på samma fenomen är köttindustrin- vi går till frysdisken och köper färsen med endast en flyktig tanke på hur djuret vi ska äta dog. Hur många skulle klara att döda det själv? Eftersom vi helst överlåter det på någon annan och helst inte vill veta hur de gör kan mindre nogräknade personer lugnt föda upp och avliva djur på de snabbaste och billigaste sätten för att tjäna pengar, men det innebär tråkigt nog också att djuren utsätts för de mest plågsamma och minst humana levnadsförhållandena som dessutom leder till miljöförstöring. Vi frågar inte heller vart mobilerna kommer ifrån eller hur de kommer till och på vems bekostnad.
Nej, jag tycker inte att man måste kunna döda själv för att få äta kött- men om färskt kött innebar att man pekade på det djur man vill äta och såg på när en någon annan dödade det skulle förmodligen djurhållningen och köttpriserna se lite annorlunda ut och kanske också vara bättre för miljön...men å andra sidan kan man vänja sig vid att betrakta tortyr och även lära sig tortera utan att känna något särskilt. Så slutsatsen är väl att någon måste bestämma vad som är rätt och fel så att de som har lite sämre moral har något att förhålla sig till.
Vad vill jag säga med allt det här? Jo, att allt hänger ihop. Jorden är rund; what goes around comes around. Om vi säljer vapen till folk som kan tänka sig att använda dem kommer det generera flyktingar som flyr våldet. Är det inte rimligt då att vi också tar ansvar för det?
Ja, det kostar pengar och, ja, det kommer innebära att vi förmodligen måste sänka lite av den levnadsstandard vi är vana vid och ge upp några av våra privilegier samt höja skatterna- men det är inte fattiga pensionärer, funktionsnedsatta, sjukskrivna och arbetslösa som ska sänka sin standard och betala mer skatt utan de på andra änden av skalan. De som har mer än de kan göra av med och lägger pengarna på saker man inte behöver för att ha en skälig levnadsstandard. Dock är det inte enskilda människor som ska betala mest, tycker jag, utan vinstdrivande företag. Den vinst som inte behöver gå tillbaka i företaget för att betala löner, materiel och bättre arbetsmiljö ska gå tillbaka till samhället i form av skatt för att komma alla till nytta. Företag ska drivas med allmän- och samhällsnytta först och främst tycker jag- inte för att enskilda ägare ska kunna gömma pengarna i skatteparadis och stoppa dem i egen ficka. Där gör de ingen nytta.
Välfärd för mig är att solidariskt dela på de resurser vi gemensamt förfogar över. Vilken standard vi har på välfärden beror på hur många som måste dela på de gemensamma resurserna. Om man kan leva på 10 000 kronor i månaden som student, pensionär eller arbetslös med bostads, barn- och socialbidrag (nej, jag är inte säker på den siffran och tror att de finns de som lever på lägre månadsinkomst, jag själv lever på typ 13-15 tusen efter skatt) kan Stefan Löfvén, kungen och alla andra göra det också. Borde man inte då få lös en hel del resurser i både pengar och bostäder? För i slott och herrgårdar lär man få plats med ganska många flyktingfamiljer.
Och så måste man givetvis sluta göra sånt som leder till humanitära kriser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar