Han har pratat om att han ville ta nya hål, tror att han nog gjorde det redan första eller andra gången vi träffades. Han hade haft i båda örsnibbarna och näsan (septum). Så nu när han fyllde år gav jag honom nya hål i öronen som present. När jag såg honom sitta där på britsen och vänta både nervöst och förväntansfullt, och när det sedan kom tänger och nålar, lite blod och vips ett par ringar i öronen som satt exakt så snyggt som jag trodde de skulle göra blev jag väldigt sugen på att sätta mig där själv. Har funderat länge på att ta hål i ögonbrynet. Idag blev det av.
Egentligen är det ingen speciell händelse. Det gjorde inte särskilt ont, i alla fall inte om man jämför med att exempelvis sätta in spiral eller ha mensvärk. Även ett bistick är mycket värre så själva händelsen är inte så mycket att orda om. Men hon som piercade blev förvirrad när vi dök upp. Det var nämligen jag som kommunicerat med henne via messenger. Gabriel ville bjuda sin sambo på ett par nya hål i öronen. Givetvis frågade hon därmed om jag var redo, inte min sambo ;)
Det är naturligtvis inte första gången och det händer inte bara mig- folk tar fortfarande för givet att även om man omnämner sin partner i neutrala ordalag kan man anta att man lever i ett heteronormativt förhållande. Jag hade inte rättat henne i konversationerna heller eftersom jag gillar att göra folk lite förvirrade. Och det räckte inte heller med att jag hänvisade till min partner när hon vände sig till mig utan hon var tvungen att berätta att hon kände sig lite förvirrad eftersom hon uppfattat det som att hon pratat med någon som hade ett mansnamn som ville ge sin sambo ett par piercingar i present så jag var tvungen att uttryckligen säga mitt namn men att jag ser ut som en tjej. Är en tjej i vissas ögon. Inget konstigt med det när det är sådan jag ser ut. Det konstiga är kanske att jag inte bryr mig längre även om det vore trevligt att uppfattas som en femme-boy utan att behöva förklara. Det är skönt att inte bry sig. Slippa lägga energi på att bli arg och ledsen. Jag har egentligen inte heller några stora problem med att folk tar för givet att de flesta par är hetero-cis-personer, för majoriteten är ju det, men samtidigt kan man väl ha ett lite mer öppet språkbruk tycker jag. Vad är det för fel med att säga "hen" om min sambo när jag inte outat könet? Om jag använder ett könsneutralt språkbruk borde man väl kunna möta upp med samma sak? Men det är bara en liten tanke. Tur att varken han eller jag blir sura av att bli felkönade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar