Ableism

Läste nyligen ett inlägg av en person vid namn Carson Tueller som blivit rullstolsburen efter en olycka. Hans budskap är så jävla fint tycker jag; han är inte mindre värd nu än vad han var innan och han är lika bra som tidigare. Det är inte okej att alla kroppar som skiljer sig från normen ses som defekt, fel, konstig och mindre värd. Det skulle vara lättare att älska sig själv och sin kropp om variationer i funktion var mer accepterat.

Samtidigt, som en kommentator påpekade, att vara funktionsnedsatt och kämpa varje dag för att optimera sina funktioner och därmed bli mer ”normal” och ”bättre” betyder inte att man har internaliserat ”ableismen” för att man är mer värd om man kan passera som ”hel” utan för att det helt enkelt underlättar livet avsevärt. Ja, och det stämmer ju också. Det ena utesluter inte det andra.

Som transperson upplever jag motsatt retorik och attityd. Istället för att ha en synlig funktionsnedsättning som enligt omgivningen gör mig ”ofullständig” eller ”trasig” anses jag ha en helt perfekt kvinnokropp som jag vill ”förstöra” för att skapa något ”fult” och ofullständigt ”manligt”. Som transperson ”deformerar” jag helt enkelt något som i grunden är ”fullkomligt” och ”vackert” enligt en oförstående omgivning.

Misstaget dessa människor gör, enligt mig då, är att se kroppen som antingen fullkomlig eller ofullkomlig, trasig eller hel, sjuk eller frisk. Istället för att se människan innanför eller bortanför det fysiska. Du ÄR inte din kropp. Se på Steven Hawking! Men din kropp påverkar såklart vem du är, blir, tror att du borde vara eller kan göra. Den påverkar också hur du mår och är ditt fordon och redskap i den fysiska världen. Självklart är det ett problem att vara totalförlamad- Steven Hawking hade tynat bort och dött för länge sedan om inte omgivningen gjort det möjligt för honom att fortsätta använda sin hjärna, ta sig fram och gett honom kommunikationsmedel. Istället för att fokusera på vad en person INTE kan göra (gå, äta själv, se, höra etc.) borde vi fokusera mer på vad någon faktiskt kan. Hawking var fysiskt handikappad men i jämförelse med hans intelligens och tankeförmåga är de flesta mentalt handikappade. Och kanske hade han aldrig utvecklat en så utpräglad intellektuell förmåga om han hade haft fysiska förmågor att distrahera sig med?

Det är just det som gör det här ämnet så intressant tycker jag. Många är vi som önskat oss en annan kropp av olika anledningar men om man verkligen tänker efter kanske den andra kroppen skulle ge oss helt andra problem och göra oss till någon helt annan. Som tonåring önskade jag att jag hade fötts som en vanlig kille för då hade jag inte behövt tala om för folk hur det egentligen låg till utan de hade förstått det ändå. Varför önskade jag inte att jag fötts som vanlig flicka? Alltså att min kropp varit den samma men att jag varit nöjd med den och tyckt att det var helt okej att vara tjej? Jo, för att då hade jag ju varit en helt annan person. Jag vill inte vara en annan person utan samma som jag är nu. Sannolikt hade jag varit en annan person även om jag fötts med den vanligast förekommande killkroppen eftersom jag haft helt andra erfarenheter då, men eftersom min hjärna redan ser min kropp som manlig blir skillnaden i personlighet/identitet inte lika stor.

Men tänk om man i framtiden faktiskt kan byta kropp? Alltså flytta medvetandet/hjärnan från en kropp till en annan så att man fortfarande är samma person. Skulle jag då kunna tänka mig att byta den här kroppen mot en som var funktionsnedsatt på något sätt men av hankön? Skulle en person som är född med en funktionsnedsättning kunna tänka sig att byta till en ”normalt” funktionell kropp även om den kroppen råkade vara av ett annat kön eller hudfärg?

För egen del är svaret troligen nej, därför att jag idag gillar min kropp också. Den är såklart fortfarande en honas men eftersom jag har accepterat att detta är min lott i livet, min livserfarenhet som gör mig till den jag är vill jag inte ha det på något annat sätt. Och varför skulle inte en man kunna ha den kropp jag har? Om man tänker på könsidentiteter ungefär som höger- eller vänsterhänthet blir kroppen mindre relevant. I nästa liv kan jag tänka mig att testa något annat, om nu det är en möjlighet, och även om det bara är en önsketanke att få återfödas så är ju situationen den samma nu- det här är lotten jag fått eller korten som delats ut till mig. Det är också upp till mig vad jag gör med detta mitt liv.

Men jag tror, precis som Tueller, att om vi förändrar tanken om vad det innebär att ha en mänsklig kropp gör vi det möjligt för, om inte alla så åtminstone många, att älska sina kroppar även om den inte är ”perfekt” eller när den är ”perfekt” för andra men inte för en själv. Det är jag som ska ”bo” i min kropp och leva med den. För att det ska gå så smärtfritt som möjligt behöver både omgivningen och jag själv acceptera den som den är eftersom de förutsättningar jag har också avgör vilka förändringar som är realistiska att göra. Ibland får man nöja sig, ibland kan man göra vissa förbättringar. Det gör oss dock inte bättre eller sämre än någon annan, men vi lever i ett prestationsinriktat samhälle. De som är för nöjda med tillvaron ses som lata och kanske lite dumma för många tror att om du vill tillräckligt mycket kan du skapa alla önskvärda förändringar. Det kanske syns tydligast när det gäller kroppsvikt där smalhet likställs med hälsa trots att smalhet inte automatiskt betyder att du har bra kondition eller får i dig tillräckligt med näring. Hur en kropp ser ut säger egentligen inte så mycket om hur varken kroppen eller personen faktiskt mår- och den säger INGENTING om VEM personen är. Trots det tror många att bara för att man ser ut på ett visst sätt ÄR man också på ett visst sätt. Visserligen är det en naturlig instinkt att generalisera då det underlättar i miljöer och situationer där det krävs snabba beslut, men oftast har vi tid att tänka efter och ifrågasätta våra initiala antaganden om personer vi träffar. Jag tror det är bra om man kan skilja på sak och person, på kropp och ande. Istället för att se sjukdomen, syndromet, funktionsnedsättningen, hudfärgen, åldern och könet se lite mer och lite längre för du är inte din kropp- den är bara ett föränderligt och förgängligt fordon som ibland, eller ganska ofta, är missvisande för din person även om den också påverkar dig och dina förutsättningar.