Ofrivilligt celibat?

Begreppet "incel" är nytt för mig men har tydligen funnits ett tag och betecknar framförallt män, kanske mest hetero-cismän, som inte får ligga när de vill och med de kvinnor de vill vilket leder till kvinnohat och i värsta fall våld mot kvinnor. Eftersom det är nytt för mig är jag inte helt insatt i ämnet men jag har hört retoriken förr- om du nekar mig sex är det du som är dum och otacksam!

Eh, va? Ska jag vara tacksam för att du vill utnyttja mig sexuellt? Då är det ju du som är dum! Denna attityd är ett mysterium för mig. Jag kan förstå känslan av att vara den ende som inte hittar en partner (att ligga med- även om jag personligen först och främst söker kärlek, inte sex, och även om man har en partner får man inte alltid ligga). Jag förstår ensamheten och frustrationen som kan leda till bitterhet. Delvis kan jag också förstå hur man kan vända sig mot de som man egentligen vill ha kontakt med- jag har själv varit där när jag trodde att ingen tyckte om mig, eller skulle tycka om mig om de kände mig på riktigt. Det blir ett sorts självförsvar; i rädslan för att bli bortstött stöter man bort alla andra vilket skapar en ond cirkel. Och den enda som kan bryta den är en själv för chansen är väldigt liten att någon ska se igenom skalet och bryta cirkeln åt en. Att det gör en bitter ibland är inte så konstigt, men jag tycker det är ganska konstigt att inbilla sig att sex med andra är någon form av rättighet och att den man vill ligga med ska känna tacksamhet. Eller sex förresten...handlar det inte snarare om "rätten" att få sätta på någon? För att det är skönare än att runka? Men har du tänkt på att även om man gillar att bli påsatt är det inte alltid skönt eller tillräckligt? Prova själv och se hur tacksam du känner dig när din partner totalt tappar intresset för dig så fort hen fått utlösning/orgasm, eller gör illa dig "för så farligt kan det väl inte vara".

Nu är inte jag hetero-cisman så det kanske är därför jag inte förstår den här "rättigheten" att få sätta på utan att bry sig om sin partners tillfredsställelse (som inte behöver innebära just orgasm/utlösning) efter att man tillfredsställt sig själv. Mina möjligheter till det är av förklarliga skäl begränsade, även om det såklart går, men jag har också ett samvete som säger ifrån så att jag inte kan utnyttja andra. Man ska inte ta eller tjata sig till det som inte erbjuds frivilligt. Man kan inte heller få det som inte finns att ge, så jag får tålmodigt vänta på den partner som klarar av att ge mig en känslomässig intimitet som gör sexet värt besväret. Om det bara är sex man vill ha får man vackert erbjuda något som den tilltänkta partnern önskar sig, och inte bara en påsättning och tro att det räcker. Varför skulle man nöja sig med det? Man måste komma ihåg att sex med andra också innebär ett ansvar för att den eller de man ligger med uppskattar sexet och att man respekterar deras känslor och behov. Jag tror att dessa så kallade "incels" glömt bort den biten...

På så vis kan man ifrågasätta om de verkligen är "involuntary celibates" eftersom de frivilligt valt en attityd till sex och kvinnor som är ganska oattraktiv för deras tilltänkta partners. Jag förstår inte hur de tänker när de väljer att ha kvar den attityden istället för att lära sig ett mer attraktivt uppförande. Samtidigt kan man ju se det som naturligt urval när dessa icke läraktiga män blir utan partners. Problemet är ju att en del blir aggressiva och våldsamma och faktiskt utgör ett hot, framförallt för kvinnor, i sina försök att få det de vill ha genom rädsla. Vi får väl lära oss att slå tillbaka, och hårt så att de fattar att deras översitteri och skräckvälde är över.