Blandade känslor

Idag fick jag höra något som borde göra mig glad men som ändå ger en lite besk eftersmak. Det kan bero på min egen skeptiska natur eller så blandas känslan med historien bakom. Budskapet är dock positivt och glädjande så det är den känslan jag ska försöka hålla fast vid.

Jag fick veta på omvägar att en person jag gått i skola med tyckte att jag gjort det bra som kommit ut som transperson och hade velat säga det till mig direkt. Jag blev lite förvånad eftersom jag tyckte personen var en "idiot" när vi gick i skolan, trots att jag inte kände honom och vad jag vet gjorde han aldrig något personligen mot mig. Däremot tillhörde han en klick elever som var de "populära" och kastade sneda blickar mot oss som inte var lika poppis. De sneda blickarna var dock ömsesidiga, såklart, så vem som började är ju en bra fråga. Han och hans kompisar var "idioter" för att de verkade tro att de var bättre än alla andra. Och, antog jag, tyckte de, precis som så många andra, att jag var en loser som förtjänade att bli utfryst och kallad lebb och transvestit när jag försökte vara mig själv även om det inte var just de som var drivande. De tog mig heller inte i försvar.

Men nu går det bra. Nu kan man tycka att jag gör det bra som "vågar" vara mig själv. Okej. Min första tanke när jag fick höra det var "Oj! Han har kanske vuxit upp!" men jag kanske är orättvis. Vi var ju bara barn och jag är väl bara bitter som fortfarande har hang ups från den tiden...dessutom var jag inte så jävla snäll själv alla gånger. Jag gjorde också barnsliga misstag, sa och gjorde saker jag ångrar idag samt vågade inte ta andra i försvar alla gånger. Och sneda blickar var jag fan proffs på.

Så. Vi går vidare. Vi växer upp. Vi kan ändra uppfattning om varandra- och oss själva. Jag bestämde mig för att jag inte behövde andras stöd för att få vara mig själv och därför vågade jag komma ut. Men sanningen är att hade jag inte fått andras stöd efteråt hade jag troligen inte suttit här idag ändå. Därför är jag övervägande glad och tacksam för att detta budskap nått fram till mig, och den beska eftersmaken är en påminnelse om att jag fortfarande har saker att bearbeta för att växa. Tack