Sodalit

Var nyligen i Stockholm för att gå på vernissage där en vän visade upp ett par alster. På vägen dit får jag syn på en butik med stenar och kristaller. Ja, tänker jag, det är dags för en ny sten i mitt liv! 
Så innan vi åker hem, mamma och jag, kikade vi in i butiken. Det fanns jättemycket fint att titta på och jag hittade en mörkblå liten sten slipad till en hjärtformad berlock som glittrade när man vände på den i ljuset. Mamma tyckte jag skulle ha den men jag kände att det inte var rätt sten; jag hade inte tänkt hänga den om halsen direkt. Jag vet att när jag ser rätt sten kommer jag känna det.

Och precis det berättar expediten för en annan kund som kommit in och letar efter en sten med exakt rätt egenskaper. Man brukar istället gå på intuition, säger expediten, och efter att man valt en sten som känns rätt så läser man om vad den har för andliga egenskaper.

Så jag tittar och känner på stenar och kristaller, somliga slipade, andra råhuggna tills jag får syn på några mörka stenar i en hylla längst in i butiken. Där! Jag är säker på att där finns den sten jag söker. De är blåsvarta, kanske tio-femton stycken i ett par rader med slipade toppar och grov sågad botten. Jag väljer en sten med asymmetrisk prismatopp och skrovlig botten som ligger perfekt i handflatan men är för stor för att jag ska kunna sluta handen om den. Den känns rätt.

Jag har hittat en sodalit som är mörkblå och svartmarmorerad med vit ådring. Det första jag läser om den är att den stärker intuition och självkänslan. På https://www.andekvarts.se/adelstenar/sodalit/ står det lite mer om den och det verkar vara precis vad jag behöver eftersom jag tänkt mycket på hur jag ska våga säga vad jag tror är rätt och riktigt. Mer utbildning hjälper inte om man ändå inte vågar använda det man kan av rädsla för att det ska bli obekvämt. En sten kanske inte hjälper så mycket den heller men lite lustigt att jag valde just en med de påstådda egenskaperna.

Jag köpte stenen i Kristallrummets butik (https://www.kristallrummet.se)