Back to basics

Läste en artikel av Jesper Weithz (ingen aning om vem det är) på ETC
https://www.etc.se/klimat/2020-ett-ar-med-negativa-rekord-klimatet?fbclid=IwAR2nGI4fNfaSoAGCBvpbl6z2DM4DpcR_GtK_jHVk7aP8P0dJQ6pWt65vBLc

Ja, man trodde ju att 2020, pandemin och nedstängningarnas år, skulle bli så mycket bättre för klimatet. På vissa sätt har det väl blivit det med färre flygresor och sådan skit men fortfarande har året slagit alla klimat rekord på ett negativt sätt. Fast det är väl inte så konstigt? Klimatet fungerar väl lite som en brännskada: även om man tar bort det som bränns fortsätter skadan att växa. Åtminstone ett tag.

"Samma dag som jag skriver detta släpper svenska Oxfam en rapport. De konstaterar att den minst förmögna halvan av den svenska befolkningen släpper ut i snitt fyra ton koldioxid per person och år för att Sverige ska vara i fas med 1,5-gradersmålet krävs ett nationellt genomsnitt på hälften – 2,1 ton – år 2030. Landets tio rikaste procent släpper ut 17 ton per person och år. Sveriges enprocentare släpper ut 43 ton per skalle. Den som säger att Sverige inte är ett klassamhälle har gått vilse i sitt eget bostadskvarter av likasinnade."

Ovan ett citat från artikeln. Resten kan sammanfattas med att vi inte har någon politik för att göra den skillnad som behöver göras, och dessutom är politikerna köpta av kapitalet som naturligtvis inte tänker längre än sin personliga vinning och därför inte planerar att förändra något. Förutom det tycker författaren att klimatrörelsen måste gå ihop med arbetarrörelsen och kräva högre A-kassa och full sysselsättning för att inte fortsätta vara en rörelse bara för en trygg medelklass.

Igår kväll såg jag passande nog filmen om Greta Thunberg. Även hon medelklass, eller bättre (elbilar och ridning är inte billiga grejer!). Vart hör jag själv? Arbetarklass med siktet inställt på tjänstesektorn, antar jag, med tanke på mina utbildningar. Just nu lever jag på CSN men har innan studierna klarat mig på att vara daglönare (timvikarie i omsorgen) tack vare ett litet sparkapital. Dock har klass ingen betydelse eftersom poängen är att alla drastiskt måste förändra sin livsstil utom de som redan har självförsörjande hushåll. Och det omedelbums!

Varför? Därför att ju förr och ju fler som gör det, desto fler kommer överleva den ofrånkomliga ekonomiska kollapsen och fler bra saker kan räddas, som exempelvis rent dricksvatten (helst indraget i bostaden), elektricitet, internet, modern medicin, forskning och utbildning. Vissa samhällsfunktioner måste få dra mycket energi: sjukhus, bredband/telefoni, tåg, vatten och avlopp, serviceboenden etc (jag har inte full koll på allt som verkligen behövs i ett samhälle, men det är iaf inte shoppingcentran och nöjesparker eller dylikt...).

Jag är inte insatt i klimatvetenskapen, som Thunberg är, eller politik och ekonomi som Weithz verkar vara, inte mer än rudimentärt lite i periferin sådär, men jag vet tillräckligt för att förstå att vi är illa ute. Det räcker att titta ut genom fönstret. Även om väder inte är riktigt samma sak som klimat, så påverkas vädret av just klimatet. Vi har det alldeles för varmt just nu för att det ska vara normalt och nyttigt för djur och natur. Det som inte är nyttigt för djur och natur kommer göra livet j*vligt svårt även för människor inom några år, om det inte redan är det för somliga. Vi är på väg mot en systemkollaps vare sig vi försöker göra något åt situationen eller inte, det är jag helt övertygad om. Frågan är inte om utan när och hur svårt det kommer bli.

Alltså: vi MÅSTE "back to basics"; till det enkla livet där de allra flesta som har den fysiska förmågan att hålla självhushåll måste göra det och gärna producera ett litet överskott som kan fördelas i lokalsamhället. Vi MÅSTE leva i små lokalsamhällen som inte drar så mycket energi eller sprider sjukdomar och fattigdom som trångbodda storstäder gör. Vi MÅSTE sluta med global import och export om det inte kan göras på ett klimatsmart sätt (inga flyg eller fartyg och lastbilar som släpper ut enorma mängder avgaser). Vi MÅSTE börja producera hållbart; alltså sådant som håller i 20-30 år istället för 2-3 år vilket gäller även mobiler och datorer (slut på mode-konsumtionismen med andra ord). Vi MÅSTE lägga om det ekonomiska systemet till ett som är hållbart istället för ständig tillväxt, och börja se på arbete som samhällstjänst- något du gör för dig själv och ditt samhälle- istället för något du gör för att tjäna pengar, status och makt. En samhällstjänst kan man göra även om man inte kan ha ett "vanligt" jobb, och för att sänka koldioxid utsläppen och andra mindre bra utsläpp, kan man behöva gå tillbaka till manuellt arbete istället för robotar och maskiner så att fler arbetstillfällen öppnar sig. På så sätt minskar också arbetslösheten, eller sysslolösheten. Det är ett hårdare liv, men kanske också mer tillfredsställande.

Vad händer om vi inte gör denna omställning frivilligt? Om vi skiter i klimatkrisen, ja, kanske helt enkelt inte tror på den och fortsätter som nyss: back to business helt enkelt? Tja, min estimering eller föraning är att vi får samma resultat fast värre. Back to basic då också, fast istället för att kunna rädda moderna bekvämligheter som vatten och avlopp, elektricitet och internet, sjukvård och omsorg till så många som möjligt kommer vi förlora dessa helt. Eller återigen göra dem till privilegier för de rika översittare som mänskligheten alltid dragits med och aldrig lyckats utrota eftersom innerst inne vill alltför många tillhöra den där lilla eliten som kan spotta på alla andra. 

Enligt mig är det senare scenariot troligast. Det krävs en enorm kraftansträngning för att göra den samhällsomställning som behövs för att både rädda klimatet/minska konsekvenserna av miljöförstöringen samt rädda nödvändiga bekvämligheter för att inte helt hamna i medeltiden igen (eller typ 1700-tal då). Och det räcker inte om bara Sverige eller ett fåtal andra länder gör det. Om för få gör omställningen kommer de länder som inte gör den utnyttja situationen och med krigsmakt ta resurser från de omställda länderna. Jag har svårt att se hur man ska kunna upprätthålla en försvarsmakt att räkna med i ett omställt land, men någon smartare än jag kanske har en lösning på det utan att tulla alltför mycket på miljö och hållbarhet (försvarsmakten brukar dock ha grejer som typ aldrig går sönder, så det finns nog hopp).

Samtidigt har vissa länder visat att de minsann kan stänga ner i princip allt i ett försök att hindra smittspridning. Kan man göra det bara sådär utan flera års planering för hur man ska ta sig tillbaka från den ekonomiska kris det medföljer (med dagens ekonomiska system) då borde det vara möjligt att på ett eller två år göra en smart plan för en planerad nedstängning och omställning av samhället. För det första måste man göra klart för alla att vi måste DRA NER på energiförbrukningen- inte fortsätta som hittills- så att vi inte behöver kärnkraftverk, kolkraft och miljöförstörande vattenkraft (vindkraftverken kan göras om- det finns andra modeller än snurror!) o.s.v. Vi måste också börja förbereda de rika på att en obligatorisk utjämning av ekonomiska resurser (ta från de rika) är nödvändig och istället för att ha ett bidragssystem använda sig av basinkomst för de som inte har någon annan eller för låg inkomst, samt lönetak och tvång för alla näringsverksamheter att lägga överskottet i samhällskassan om det inte behövs i själva verksamheten. Åtminstone tills vi kan avveckla nuvarande ekonomiska system helt. All nybyggnation och verksamhet ska vara miljövänlig och hållbar, bostäder klimatsmarta och billiga, storstadsboende så sakteliga avvecklas eller åtminstone radikalt göras om på något miljövänligt sätt. Vi behöver också minska världens befolkning, men OM man lyckas göra en planerad omställning som ett gemensamt projekt globalt, då kan vi kanske också ge människor i utvecklingsländerna möjligheter till de bekvämligheter som vi i industriländerna redan tar som självklara. Det är statistiskt bevisat att ju bättre levnadsförhållanden en har desto färre barn blir det (man har annat å göra samtidigt som en inte behöver ha många barn som livförsäkring). Dessutom kanske somliga, både i Sverige och i andra länder, väljer att helt gå tillbaka till ett gammeldags självförsörjande liv antingen med småskaligt jord- och skogsbruk eller som nomader med djurhållning. Det alternativet känns mest lockande för mig själv- problemet är bara att jag inte vet (ännu) hur man gör för att vara självförsörjande. Om jag inte lär mig det snart tror jag att det kommer bli en rätt tuff omställning/uppvaknande för mig och många andra om en sådär tio-femton år redan (ja, jag tror det kommer gå fortare än vad folk vill tro). Troligen väntar svältdöden. Men naturligtvis är detta bara spekulation.

Så vad tror du? :)