I dagens HT (Hudiksvalls Tidning) hade en kvinna skrivit en insändare kallad ”Vad menas med religionsfrihet”. Mamma reagerade direkt och sa ”ja, det kan man undra” varpå jag frågade henne vad hon menade med det. Ja, sa hon, om vi hade religionsfrihet borde det ju finnas fler moskéer bland annat. Jag kunde inte annat än hålla med om det, men när jag läste insändaren visade det sig att skribenten var inne på ett helt annat spår. Hon tyckte det verkade som att kristendomen fått stå tillbaka till förmån för andra religioner och sekularisering, i religionsfrihetens namn, och menade på att detta var att jämföra med förtryck. Inte ordagrant visserligen men det var så jag uppfattade henne. Hennes kristna radioprogram med andakter och dylikt hade ”kraftigt ändrat karaktär så att det rent kristna budskapet markant undanträngts till förmån för andra religioner och filosofier.” vilket inte gillades utan hon tyckte att de skulle behålla sitt kristna budskap och ge de andra religionerna andra radiokanaler. Ja, ja, tänkte jag, det stör ju inte mig precis, men sedan fortsätter hon med att det ”Med tanke på att Sveriges religion kristendomen har sina rötter ända från 830-talet…” är märkligt med förändringar som i radioprogrammen eller nedtoningen av kristendomsundervisning i skolorna till förmån för evolutionsteorin bara för att vi är mer mångkulturella idag och sekulariserade. Det är också, tydligen, mycket märkligt att riksdag och regering är beredd ”…att ge lagstadgad rätt till könsneutralt äktenskap, vilket står i direkt strid med Bibelns lära…” och inte bara det utan också strider mot den ”naturliga fortplantingen”.
Ibland blir jag mera brydd än upprörd men jag valde att lägga mig i ändå och skrev detta:
’Religionsfrihet innebär så vitt jag vet att varje enskild person har rätt till sin tro och att utöva den så länge det inte stör den allmänna ordningen eller dylikt. I Sverige är kyrka och stat skilda åt vilket betyder att det inte har någon som helst betydelse hur länge vi haft kristendom i landet när riksdag och regering stiftar nya lagar. Så vad som kan tänkas stå i bibeln om vad äktenskapet är eller ”ska” vara är fullständigt ovidkommande på samma sätt som skrifter i Mormons bok är det. Kyrkan kan känna sig fri att avsäga sig vigselrätten om den nutida människosynen inte passar. I dagsläget är kvinnor inga handelsvaror tillika avelsdjur, de är myndiga och har rätt att försörja sig själva tillskillnad från bibelns tid och behöver därmed inte längre vara gifta med män liksom barn inte behöver vara ”äkta” för att ha rätt att ärva sina föräldrar. Åtminstone inte i Sverige. Här anser vi att kärleken är störst och de flesta tycker nog att ”…mannen är kvinnans huvud…” är en något förlegad människosyn (som ligger till grund för det gamla förlegade äktenskapet).
Religionsfrihet borde också innebära att de som inte har någon särskild tro förskonas från indoktrinering i till exempel den kommunala skolan. Det är väl helt okey att informera eleverna om att ”kristna tror att jorden kom till på det här viset” och buddhister på ett annat, vetenskapen på ytterligare ett och så vidare utan att framhäva det ena eller det andra som ”sanningen” eller ”så här är det”. Sanningen finner man endast genom att tänka efter själv och det är väl bättre om skolan lär våra barn kritiskt och självständigt tänkande? Annars kan man sätta sina barn i särskilda friskolor så att de lär sig tänka ”rätt” med en gång.
Så tro vad ni vill men vårt kära fosterland har valt religionsfrihet och sekularisering framför att ge religionen makten i samhället. Det betyder att alla har rätt att utöva sin religion men inte att enskilda religionsutövare och trossamfund ska ha rätt att ta lagen i egna händer eller påverka staten gällande lagstiftningar vilket gör risken för Sharia lagar i Sverige löjligt liten bara för att nämna något. Det gör det också möjligt för kvinnor och män att bli jämställda individer i samhället i allmänhet och äktenskapet i synnerhet oavsett om paret är samkönat eller inte. Jag vill se fler moskéer och buddhistiska tempel med mera och mindre av Svenska kyrkan i skolorna, i religionsfrihetens namn.
Religion ska väljas och inte tvingas på en av föräldrar eller lärare. Och framför allt inte av staten.’
Jag kommer säkert att ångra det. Somliga formuleringar menar jag, att jag lägger mig i ångrar jag aldrig annat än på Helgon forum där en får himlar-med-ögonen behandlingen så fort en skriver en rad (därför att jag är emotrippat vänstervriden och topp-debattörerna kloka borgare). Vissa saker kan skrivas tydligare, mindre aggressivt eller whatever och meningsföljden kan säkert förbättras men det är sånt en lär sig. Hoppas jag. Det är därför jag ska läsa retorik. Jag får minnas det när pluggandet tycks övermäktigt eller meningslöst. Jag vill att mina ord ska brinna och etsa sig fast i folks huvuden. Men jag behöver tagga ner den terrierlika bitskheten som jag oftast använder då det gör folk oroliga och inte särskilt benägna att ta till sig mina ord. Jag är som en osäker hund som hugger för säkerhetsskull utifall att den andra hunden kanske är påväg att bita mig. Men jag vill inte bli en självgod borgare heller som är så rationell så och inte låter sig påverkas av sina känslor (utan snarare av plånboken). Jag behöver en medelväg. Jag behöver vägledning. (plötsligt är jag inte ett dugg nervös nu när jag minns varför jag bestämde att retorisk och litterär kommunikation var bra för mig att studera ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar