lördag, juli 11, 2009

Varghybrider

Man har på olika ställen i världen försökt avla fram hundar som ser ut som vargar och på sina ställen har man faktiskt lyckats ganska bra. I Holland har man en ras som kallas Sarloos och är framavlad mellan schäfer och varg. De är så lika vargar att man nog skulle ta miste om de sprang lösa på håll men jag skulle tro att de beter sig mer som hundar än vargar eftersom människor vill ha sina fyrbenta vänner mest som gosiga lekkamrater och vargar är för värdiga för att bete sig som valpar hela livet. En annan nackdel med renrasiga vargar är att de är självständigare än hundar och litar mer på sitt eget intellekt än rådfrågar en människa, som hundar gör.

Jag läste någonstans om en person som ville ha en sån här hund, eller hybrid som somliga säger, för att kunna ta med sig den på föreläsningar där hen ville skapa en positiv attityd mot vargar…va? Mina ögonbryn for upp till hårfästet när jag läste det. Vad menar hen? Skulle folk bli mer välvilliga mot vilda vargar bara för att hen kommer med en hybrid i koppel som barnen kan klappa? För kanske trettio år sedan eller mer hade de en varg på Skansen i Stockholm som hette Kalle. Honom brukade de gå med på stan i koppel tidigt på mornarna när det inte var så mycket folk ute och den här vargen älskade barn som han fick leka med och barnen älskade honom. Men hur kan det vara ett argument för en vild vargstam?

Jag tror det är lika farligt att framställa vargar och varghybrider som gosiga vovvar vilka som helst som det är att bara visa bilder på hundar slaktade av vilda vargar och antyda att det inte dröjer länge förrän barnen faller offer. Ingetdera ger en riktig bild av verkligheten. Vargar är inga gosedjur och de är absolut inga änglar. Somliga vargar leker med hundar som kommer in i deras revir, andra dödar dem som inkräktare och äter dem. Det är något man får acceptera och respektera på samma sätt som man accepterar förluster i trafiken. Något man får räkna med i mitt tycke men av någon anledning finns det människor som inte kan acceptera rivaler i naturen. De sprider skräckpropaganda om de grymma rovdjuren som dödar utan urskiljning. Så finns det människor som glömmer bort att rovdjur mycket väl kan skada och döda människor om de ges anledning till det. Inte ens tama familjehundar är helt säkra. Man måste ha respekt för rovdjuren och veta hur man ska hantera ett möte med dem. Risken är mycket liten att vilda vargar skulle ge sig på människobarn på väg till bussen, eller björnar och lodjur för den delen. Människor förknippas med obehag, även små människor, och vi betraktas inte som bytesdjur. Dessutom ska väl inte små barn gå själv till bussar överhuvudtaget? Eller leka ensamma utomhus? Det kan finnas vattenfyllda diken eller svaga grenar på träden, på vilket vis skulle det vara mindre hemskt om barnen förolyckas på det viset när det dessutom är större risk att de gör just det? Och är man inte med när barnen leker med familjehunden kan olyckor ske även då eftersom barn inte alltid är så snälla med djuren.

Jag tycker lika illa om vargkramare som vill värva andra genom att glorifiera rovdjuren som jag tycker illa om de som framställer dem som mördande monster. Vargar kan mycket väl döda människor om de känner sig tvungna till det, de skulle aldrig göra det oprovocerat. Även stora och tama hundar kan döda människor och det händer mycket oftare att människor blir anfallna och skadade eftersom hundarna lever med oss men fortfarande sker det inte oprovocerat. Det beror mycket på hur vi beter oss. Släpper man lös en hund i vargrevir tycker jag att man får skylla sig själv faktiskt. Skogen hör de vilda djuren till och lösdrivande hund är inget bra jaktsätt överhuvudtaget eftersom det stressar bytesdjuren och jägaren har noll koll på vad hunden har för sig.

Men jag kan inte säga annat än att den holländska varghybriden/hunden Sarloos är fruktansvärt fin och jag skulle absolut vilja ha en sån själv; men inte som argument för en vild vargstam. Den talar för sig själv.

Inga kommentarer: