Praktik?

Träffade min arbetsmarknadskonsulent idag. Cyklade in i det myckna snöfallet; mycket jobbigt åt ögonen som blev bombarderade med snöflingor men annars inte så jobbigt. Vi pratade lite och han kollade runt på platsbanken på ett sätt som jag aldrig insett att man kan göra. Lite dum känner man sig ju. Igår sökte jag till exempel en tjänst som budbilsförare i Uppsala och då sökte arbetsmarknadskonsulenten helt enkelt specifikt sådana tjänster runt om trakten, inte för att det fanns så mycket, men det borde jag ha kunnat lista ut själv...suck. Sen hittade han en annons där de sökte behandlingsassistenter till en verksamhet för döva med ytterligare funktionshinder och tyckte att jag skulle söka det. Jag är lite tveksam. Även om jag läste lite teckenspråk på gymnasiet insåg jag ju i arbetet med R att det verkligen inte fanns så himla mycket kvar och jag hade tur med att jag kunde förstå honom ändå och han mig. Hur det går med helt döva personer vettefan. Å andra sidan var teckenspråkskunskaper bara en god merit och inte ett krav. Det jag oroar mig mest för är hur den psykosociala belastningen kommer bli. Jag blir ju lätt överbelastad av för mycket social samvaro även om jag alltid fungerat mycket bra med specialbehövande människor och liksom automatiskt tytt mig till dem och de till mig. Det förändrar dock inte det faktum att det kan bli för mycket och när det blir det fungerar jag sämre vilket i bästa fall bara leder till att jag blir passiv(are) men i värsta fall missförstånd och konflikter. I vilket fall ordnade arbetsmarknadskonsulenten så att jag får träffa verksamhetschefen i morgon och se om jag kan få en praktik hos dem åtminstone. Det vore perfekt. För det kan ju vara kul att jobba på ett sånt ställe och med en praktik kan jag känna efter ifall jag klarar av det. Det vore ju kanske inte helt omöjligt att få ett extrajobb om det är så att jag inte kan jobba heltid. Oavsett vad som kommer ut av det är det ju en erfarenhet. En praktikplats är alltid något possitivt.