Jag har nyligen upptäckt Newsmill och dess härliga utbud av pågående debatter. Har lagt mig i ett par stycken men känner mig lite ringrostig och som vanligt får jag inte mycket till respons. Jag kan aldrig avgöra om det beror på att det jag skriver är så ostridbart klockrent i sitt resonemang att ingen kan hitta något att opponera sig mot eller om jag skriver så mycket på tok uppåt väggarna att alla tappar målföret, till och med trollen. Kanske är mina åsikter plattare än jag tror och tillför inget särskilt att reagera på. Det hoppas jag inte, men det verkar kanske lite mer troligt...
Oavsett tycker jag en massa saker ändå. I hen-diskussionen på Newsmill till en artikel där någon språkvetare menade att behovet av ett könsneutralt pronomen var konstruerat redogjorde någon om de rent biologiska bevisen för att kvinnor i allmänhet är bättre att ta hand om små barn än män (men glömde samtidigt berätta vad dessa bevis hade med diskussionen att göra). Personen menade iaf att det beror på hormoner och andra kemikalier som frigörs i den kvinnliga kroppen tack vare menscyklar, graviditeter och amning o.s.v. som skulle främja de omhändertagande förmågorna genom att öka mottagligheten för barns (samt andra människors) behov och därmed vara mest lämpade till att vara den huvudsakliga vårdaren under barnens första år. Dessa egenskaper kunde också ha negativ effekt eftersom de som kan läsa av andra människors känslor och behov också kan manipulera dem och till exempel bli jobbiga chefer som lägger sig i för mycket medan män håller en mer lämplig distans.
...? Var min första tanke. Sedan: men undantagen då? Det finns män som är oerhört intresserade av och duktiga med barn och kvinnor som inte alls tycks förstå eller visa minsta intresse för barns behov. Det tolkar ju jag som att "moderskänslor", eller en omhändertagande och vårdande natur, snarare är individuella egenskaper än könsbetingade. Bara för att majoriteten med en viss egenskap också råkar ha ett visst kön betyder det inte att det vanligast förekommande måste vara mer "rätt" och "naturligt" än undantagen. Det finns ingen anledning att göra det till något mer än en intressant iaktagelse. Dessutom inbillar jag mig att hur man ser på småbarn och deras behov är starkt kulturellt betingat (en uppfattning jag fått av att jobba som au pair i Dublin) och att "moderskänslor" mycket väl kan modereras av kvinnor i en kultur med ett mer distansierat förhållningssätt och att män förmodligen också kan förvärva ett mer ömsint föräldraskap; att det beror på intresse, attityd och individuella förmågor snarare än kön. Genom att se människor som individer istället för honor och hanar med bestämda egenskaper kommer man lättare ifrån de där gamla könsstereotypa fördomarna och förväntningarna. Att generallisera på det viset känns mycket främmande för mig.
Och att påstå att mindre nogräknade kvinnor skulle använda sina inkännande egenskaper för att manipulera människor i högre utsträckning än män känns som ett påhitt taget direkt ur luften. De främsta känslomässiga manipulatörerna bland människor är så vitt jag vet psykopater och psykopati är en diagnos som i högre utsträckning tillskrivs män. Vad händer om man applicerar det på resonemanget om vilket kön som lämpar sig bäst i chefspossitioner?
4 kommentarer:
Jag undrar lite om folk som drar såna distinktioner som "kvinnor är bättre än män att ta hand om barn" gör det för att de aldrig sett en annan kultur? Enligt samma kritera (känsligare för stämningar osv) skulle man kanske säga att vissa kulturer är bättre än andra för att ta hand om barn och därför borde vi skeppa alla barn till, säg, Norge och lägga all administration i asien för det är de ju bättre på och ha human rights baserat bara i sverige för det tycker vi ju att vi är bra på. Somliga låter sina barn sköta sig mer själva, andra inte, men båda kulturer verkar ju åstadkomma fullgoda vuxna ur dessa olika metoder... dessutom hur var det med manliga förebilder för pojkar som de också pratar om? Jag förstår bara inte hur folk tänker... >.>
Jag blir också väldigt konfunderad ibland över hur människor tänker i de här frågorna. Och förstår framförallt inte varför somliga är så rädda för ett litet skitord som "hen"; det är ju frivilligt att använda! Precis som det är upp till var och en att använda svordomar eller inte. Suck.
Någon, i diskussionen om en kvinnlig Commander Shepard (spelarkaraktären i ME3), tyckte att det var uppenbart att kvinnor inte kunde bli bra soldater, ens i framtiden, för de var "emotionellt instabila och svaga".
Nu har detta precis lika lite med "hen" att göra som att prata om biologiska skillnader i kvinnor och män... :D jag tycker det vore bra att ha. Svårt att vänja sig på med, men det är ju inte meningen att alla ska byta över en natt.
Woah, "emotionellt instabila och svaga"?! Alla kvinnor? Och aldrig någonsin män? Man blir lite matt av sånt, men vill folk inbilla sig att världen är svart och vit är det kanske inte så mycket man kan göra.
Nej, det lär nog dröja innan "hen" är helt etablerat. Man har ju redan försökt få in det flera gånger utan att riktigt lyckas. Det tog tid med du-reformen också.
Skicka en kommentar