Egentligen...

...förstår jag mycket väl varför det är så upprörande med män som föder barn (mer så än kvinnor som kan befrukta ägg), och egentligen så är nog Andreas Holmberg och jag rörande överens på många plan.

Egentligen borde jag inte kommentera hans blogg- eftersom det inte leder någon vart förutom att han inte längre står där oemotsagd. Fast det roar mig att kommentera så för all del.

Egentligen är jag inte den bäst lämpade att stå som motpol eftersom jag är en av få transpersoner som inte är intresserad av att byta juridiskt kön för att matcha min nya sociala könsroll, som har kvar mina fortplantningsorgan men inte planerar att använda dem, som på sätt och vis betraktar min egen korrigering som en "kosmetisk" (om än livsviktig) anpassning till en neurologisk, psykologisk och psykosocialt betingad identitet i första hand och i andra hand benämner mig själv med ord som är socialt accepterade och förknippade med de fysiska attribut jag vill ha.

Egentligen spelar det ingen roll om jag kallas man eller kvinna, vad jag har för personnummer eller bokstav i passet, om jag står som mamma eller pappa till mina eventuella barn eller om du är osäker på vilket kön jag har- bara jag får se ut och leva som jag vill. Och det kan jag nu. Men det gör mig inte mindre upprörd när somliga tycker att det är för "besvärligt" eller "knasigt" att göra samhället lite öppnare och gamla begrepp lite rymligare så att fler än jag kan få plats. Bara för att det är jobbigt att lära sig nya saker (annars kan man ju alltid acceptera att detta är ett ämne en del aldrig kan förstå och sedan backa för att lämna över till dem som kan det; precis som jag undviker att argumentera för ett avskaffande av matematik i skolorna när jag själv inte förstår ämnet. Jag skulle bara se dum ut.).

Egentligen borde det inte vara så svårt. Tills nyligen har svenskarna haft juridiska kön som grundat sig på anatomin- ett barn föds och det första BB-personalen gör är att kolla mellan benen för att könsbestämma denna nya individ. Oftast är det lätt och går på några ögonblick. Ibland blir det svårt när barnet har en annan anatomi än ett av de två alternativ som alla närvarande på förhand bestämt är det rätta svaret. Eftersom det uppenbarligen bara är accepterat att vara det ena eller det andra har bäbisar många gånger blivit könsstympade (och blir det fortfarande) efter en lång utredning där man kommit fram till ett kön åt barnet på olika godtyckliga grunder (som exempelvis kromosomer eller könskörtlar inuti kroppen- trots att vi vet att en del barn föds med helt normala könsspecifika kroppar men ändå växer upp med en annan könsidentitet). Detta av välmening förstås: tänk vad retade de skulle bli i skolorna annars! Som om det vore bättre att ändra på den som är annorlunda än att göra det accepterat att vara annorlunda.

Varför det är så viktigt att könsbestämma individer i ett samhälle som strävar efter jämlikhet gör mig väldigt förvirrad. Om könen ändå är jämlika behöver de knappast vara juridiskt eller socialt bindande (jämför gärna med biologisk ålder- tänk vad som skulle hända om alla åldrar var juridiskt och socialt jämlika!).

För det fösta: varför behöver vi överhuvudtaget ha ett juridiskt kön?

För det andra: om vi måste ha juridiska kön vore det inte bättre att införa ett tredje neutralt kön istället för att riskera både fysiskt och psykiskt lidande för de barn som inte uppfyller de två etablerade könskriterierna?

För det tredje: eftersom det inte bara är i fall med intersexuella barn det har blivit fel när man tilldelat juridiska kön utan även för transsexuella borde det vara mycket enklare om alla barn fick ett neutralt juridiskt kön som de sedan själva kan ändra när de uppnått en viss ålder som vi demokratiskt kan rösta fram om det känns bättre. Förutsatt att vi fortsättningsvis ska ha juridiska kön vilket jag hoppas att vi snart slipper, gärna genom omröstning där också.

Egentligen vet jag varför vi har juridiska kön: det beror på kontrollbehovet hos svenskar i allmänhet och svenska staten i synnerhet. Vi vill veta hur många män respektive kvinnor vi har, vi vill veta vem som är vem, vi vill veta vem som är biologisk förälder till vem och hur det gick till; om det var med ett ägg eller en spermie. Sånt vill vi gärna registrera på olika ställen så att vi kan gå tillbaka och kontrollera hur det "egentligen" ligger till. Sedan vill vi inte höra talas om luckorna i de här systemen; kvinnorna som socialt lever som män och vice versa. De som är registrerade som män eller kvinnor trots att de exempelvis har andra kromosomuppsättningar än XX och XY vilket gör dem, biologiskt sett, till något annat och till råga på allt kan välja att socialt leva som någon annan än sitt registrerade kön. Vi blundar för det faktum att bara för att ett cis-par (en biologisk man med manlig identitet är ihop med en biologiskt kvinna med kvinnlig identitet) är gifta betyder det inte att mannen i förhållandet är biologisk far till barnet men han blir ändå registrerad som det- utan kontroll! Medan det är väldigt kontroversiellt om en ensamstående kvinna inte vet vem som är barnets far eller t.o.m. sett till att inte kunna veta genom en anonym donator. Vi kan heller inte kontrollera att en person som fött ett barn socialt uppfattas som barnets mor även om personen är registrerad som det. Vad är det då för vits med att vara registrerad som mor om man ändå socialt uppfattas som barnets far? Eller mer personligt; vad är det för vits med att jag är registrerad som juridisk kvinna när jag är socialt accepterad som man? Förutom att belysa hur meningslösa dessa juridiska kön är, förstås.

Egentligen räcker det med att kortfattat konstatera att biologismen ännu lever och frodas i Sverige.