Lär han sig aldrig?

Blev mina mattelärare så här trötta varje gång jag räckte upp handen också?

"Håhåjaja. Idag kan en man formellt föda barn, d.v.s. en som föder sitt barn får registreras som barnets far. I Sverige åtminstone. D.v.s. vi vet helt enkelt inte längre vad vi menar med man, kvinna - far, mor. Blaha blaha blahonga."
Ja, visst är det löjeväckande när vuxna människor sitter och hittar på matematiska system som de ger spännande namn som "Fibonaccis sats" för att förklara naturliga former och fenomen för att sedan fascineras så mycket av dem att alla borde lära sig göra uträkningar med dessa "regler" och inse hur praktiskt det är att med små "enkla" knep få fram logiska svar? Jag har inget intresse av att kunna räkna ut hur hög en flaggstång är med hjälp av dess skugga och någon fånig formel (som jag tror är Pytagoras sats, men jag skiter i vilket). Är den hög nog för att flaggan ska hänga fritt? Kort nog för att inte vara en fara för flygplan? Bra, då behöver jag inte veta mer, definitivt inte räkna på det! Jag har bättre saker för mig.

Vad enkelt det vore om folk kunde skita i vad andra människor har mellan benen, hur de gör barn och vad de kallar sig i sociala sammanhang (namn, pronomen, titlar o.s.v.). Framförallt för de själva så att de slipper sitta och räkna ut om den där unga kvinnan inte är lite väl lång och har lite väl stora fötter för att vara en "riktig" tjej. Vem bryr sig?! Har du inget bättre att göra? Som att sköta dig själv?

Biologi och zoologi är förvisso intressantare ämnen än matematik, och behöver dessutom inte ha något med det att göra heller, men en del människor kommer ju aldrig att kunna låta bli att skapa "regler" för allting och försöka "förenkla" allt så att man lätt kan räkna ut hur saker och ting ska bli. Som att snopp = kille. Det kallas "rationellt" och "logiskt". Sedan blir folk förvirrade, förbannade och allmänt fördummade när uträkningarna inte stämmer- därför att allt inte är vad det ser ut att vara. Så har det alltid varit i naturen och det spelar ingen roll hur mycket människor försöker bringa "ordning" i "oredan" genom att hitta system och sätta namn på saker. Så fungerar det med kön också. Andreas Holmberg har ett bra exempel:

"Det är kanske tur att skolan inte har börjat än. Min yngste son ska börja 1:an, mellanpojken 3:an och storasyster 5:an. De kommer att få lära sej mycket som är bra, och i naturkunskapen kanske småpojkarna får lära sej det storasyster redan vet om våra husdjur; vad hanen och honan heter t.ex.: hingst och sto, tjur och ko, bagge och tacka, galt och sugga o.s.v. Och tänk, ingen lärare, ingen politiker kommer på tanken att barnen borde bibringas uppfattningen att det nu och då är hingstarna som fölar, tjurarna som kalvar, galtarna som grisar o.s.v.

Det är konstigt: nuförtiden får man nästan alltid sej itutat att människan är ett däggdjur bland andra och ska veta sin plats i naturen. Men om man då i all enfald förutsätter att det också i människans fall är kvinnorna som föder barn och inte männen, då får man istället lära sej veta hut, för då försöker man tvångssterilisera människor, d.v.s. tvinga en del kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. Eller hur det nu var."

Precis som Holmberg skriver är människor däggdjur och liksom alla andra däggdjur har vi så kallade honor och hanar, men till skillnad från de andra hittar vi på en massa namn på saker och ting som egentligen inte betyder något. Jag tvivlar på att grisar kallar varandra vid kön? Det är vi som gör det; säger sugga om den ena och galt om den andra, och de mitt emellan slaktar vi direkt för de är ju inte riktigt "naturliga" eftersom de inte följer "reglerna" även om de mycket väl kan vara livsdugliga ändå. Vem bestämde reglerna? Vem hittade på namnen? Inte var det naturen i alla fall eftersom den uppenbarligen gillar att fixa fram undantag. Även i djurriket händer det att de vi kallar honor uppför sig på ett sätt som mer förknippas med beteendet hos artens hannar och vice versa. Dessa individer kan ändå bli föräldrar. Det tycks gå hur bra som helst. Men jag antar att de inte säger till varandra: men du som tror att du är en galt inte ska väl du ha kultingar?! Vad bryr de sig i vem som är vem eller gör vad? Så varför ska vi göra det? För att somliga, som exempelvis en viss bloggare, är kontrollfreaks som vill veta vad alla har för anatomi innan han kan sova ordentligt om nätterna?

Nu kanske Andreas Holmberg sover alldeles utmärkt men han verkar synnerligen upprörd och förvirrad över att världen inte är så enkel som han vill att den ska vara. Stackars honom. Det är bara att sätta sig i skolbänken igen. "Substantiv är namn på ting; apa, cykel, stol, ring..." men också "...kvinna och man, sugga och galt". Eller? Är de verkligen bara substantiv och inget mer? "Människa" liksom "apa" kan jag hålla med om är substantiv även om man även där kan inflika att det nog finns ett antal olika primater så vad menar man, egentligen, när man säger "apa"? Det kan vara en poäng med att vara överens om vilken sorts apa man menar och som jag förstått Holmberg vill han att vi ska vara överens om att kvinna/sugga/hona bara existerar i en enda form (liksom man/galt/hane såklart) Grejen är ju att hur mycket människor än vill kategorisera saker efter givna regler- som hur könsorganen ser ut eller fungerar- så är naturen inte lika sammarbetsvillig. Förr trodde man att det var så enkelt. Förr trodde man att jorden var platt. Den har varit rund hela tiden. Liksom män har fött barn i alla tider. Eftersom det inte alltid är så enkelt som herr Holmberg vill att det ska vara. Buhu! Nu ramlar hans världsbild över kanten! Man kan riktigt se hans förtvivlade försök att kravla sig uppåt utan att få fäste på det hala sluttande planet i sin blogg. Det är riktigt synd om honom.

Lyckligtvis är det faktiskt inte mitt problem att hans liv blivit ett sådant kaos när några få människor önskar leva på ett sätt han inte gett sitt tillstånd till och än mindre förstår. Jag behöver inte hans tillstånd, han behöver inte förstå mina behov och jag skiter i om han tutar i sina ungar att världen är svart och vit utan något där emellan eller helt annat (fast i hans fall är väl världen rosa eller blå). Förhoppningsvis kan de tänka själva. Förhoppningsvis är ingen av dem trans för då kommer de få en tuff uppväxt med en sådan far. Stackars barn.

Det är tur att jorden inte är platt för även om man som Holmberg tror det och just nu är livrädd så kommer han inte att trilla över kanten. Det finns ingen. Om några år när barnen som har pappor med livmödrar och mammor med testiklar har vuxit upp (en del har redan gjort det) kommer man att skratta åt denna rädsla (vad var de egentligen rädda för?). Förhoppningsvis kommer Andreas Holmberg att vid det laget kunna skratta han också.