Skamligt

"Hedersvåld" är ett sånt där ord som folk går igång på och oftast är det "de där andra" som håller på med sådan skit. De ska minsann inte komma hit med sina hemska seder och mörda människor för hederns skull. Vem bryr sig om heder nu för tiden, va? Det är ju sååå förlegat och främmande för oss!

Jaså? Är det verkligen främmande för oss? Det är ovanligt att man hör någon använda ordet "heder" och "vanheder" men betyder det verkligen att människor i underbara jämställda Sverige, i sekulariserade Skandinavien, i den moderna och fria Västvärlden inte sysslar med sånt?

Folk här i Sverige skäms hela tiden å andras vägnar, något jag finner märkligt. Barn skäms över sina föräldrar, föräldrar skäms över sina barn, makar skäms över varandra, män skäms för andra män och kvinnor skäms för andra kvinnor, kvinnor och män skäms för varandra, väldigt många verkar skämmas över könsöverskridare som inte går att placera och de flesta verkar skämmas över sex; sitt eget sexliv och andras. Denna skam skapar ett behov av att tillrättavisa andra människor på olika sätt; peta inte näsan här! Killar ska inte ha klänning! Det är äckligt när två tjejer kysser varandra! Personligen har jag aldrig skämts för andras skull och förstår inte heller vitsen med det. Folk får väl ta ansvar för sig själva! Men jag kan skämmas för mig själv ibland när jag gör något dumt eller inte kan leva upp till vad jag tror andra förväntar sig av mig. Jag skämdes för att jag ville göra en könskorrigering, något som kanske skulle påverka människor jag älskar på ett negativt sätt; eftersom de kunde skämmas över mig som avvek från normen eller drabbas av skambeläggande från andra som kunde tycka att de "uppfostrat" mig "fel". Det är också hederstänk även om vi inte använder just ordet "heder". Att "dra skam över" sin familj är samma sak som att dra vanheder/vanära över den. Även om få skulle kasta syra eller slå någon, kanske till och med döda "skamliga" människor är det fortfarande hederstänk; en hederskultur. Näthatet är ett tydligt exempel på en icke-fysisk hederskultur; ja, rent av en passivt aggressiv hederskultur (vilket ju är extremt "svenskt") men icke desto mindre hedersrelaterat.

Våld är självklart oacceptabelt. Det kan vi inte och ska vi inte acceptera var det än kommer ifrån. Men jag kan inte se någon större skillnad på hedersvåld från "andra" kulturer än mäns våld mot kvinnor som inträffar mellan helyllesvenskar i Sverige. Det är bara mer gömt. Svenska män, och kvinnor, pratar inte om att deras heder blivit kränkt när en kvinna gjort si eller så, när hon trotsat sin man, eller över huvud taget gjort sin röst hörd där den inte är uppskattad. Men enda anledningen jag kan se till att en får lust att "uppfostra" sina medmänniskor med verbala eller fysiska kränkningar för något de gjort, oftast bara mot sig själva, är på grund av en känsla att deras handling på något sätt spiller över på en själv. Somliga kvinnor skäms när andra kvinnor är "lätta på foten", när de super skallen av sig på fester, när de väljer karriär framför barn, flaskmatar istället för ammar. Som om kvinnor överlag hade en skyldighet att vara mer ordningssamma, mer ansvarstagande, omhändertagande, omtänksamma, undfallande och villiga att ta en massa skit än män. De borde med andra ord skämmas när de super sig dyngraka utan en chans att ta hand om sig själva. Inte undra på att de blir rånade och utnyttjade om de beter sig på det viset! Och det får dessutom alla andra kvinnor att se "dåliga" ut! Fy skäms!

Detta är också heder. Kanske mer subtilt, mindre fysiskt men framförallt nertystat. Förringat som några enstaka mäns dåliga omdöme trots att det lika mycket är ett strukturellt förtryck hos "oss" som någon annanstans i världen. Bara för att vi gömmer vårt våld bakom stängda dörrar betyder det inte att hedersvåld är något nytt för oss eller att vi har något annat. Det som är nytt för oss är att prata om det. Vad som skiljer "vår" hederskultur från "andra" är att vi skäms så mycket att vi inte ens vågar kalla det för sitt rätta namn. Och vi kan heller inte skylla på männen eftersom kvinnor är lika "duktiga" om inte duktigare på att upprätthålla denna hederskultur genom att sätta sina medsystrar på plats, kanske av rädsla för att själv drabbas av samma vrede, men det skickar signaler om att mäns våld och det strukturella förtrycket ändå är berättigat. Det är ju också så, lite tillspetsat kanske, att maktens män får sin makt från de som accepterar auktoriteten.