LHBTQ-personer och åldrande, Nordiska perspektiv,
Janne Bromseth och Anna Siverskog
Perfekt! Så istället för att intervjua någon "stackars" gamling läste jag igenom den här och formulerade frågeställningen därefter. Det föll i god jord; läraren tackade för tipset om en ny lärobok som kan användas för att göra undervisningen mindre heteronormativ. Det behövs.
Boken är lättläst, med mina mått mätt, vilket innebär att den är intressant, välformulerad och har många exempel från verkligheten med intervjuer av personer som boken berör. Detta gör den full av små berättelser om människors livsöden varvat med lite faktatexter som ger den både djup och balans. Den handlar dock väldigt mycket om sex något som jag kan tycka är lite typiskt när man pratar hbtq; är inte det vad icke-hbtq-personer alltid hakar upp sig på? Sexet? Å andra sidan talas det alldeles för lite om äldre människors sexlust som tillskillnad från vad många tror eller önskar inte alls minskar eller upphör i så stor utsträckning ju äldre man blir oavsett läggning. Man kan bli kär och kåt på äldre dar också, och det är inget fel med det, möjligen blir man kanske bättre på att "hålla sig" eftersom omgivningen i högre utsträckning rynkar på näsan åt det. Underskatta inte det sociala grupptrycket. Det kanske är svårare att upprätthålla ett sexliv på grund av olika fysiska begränsningar som kommer med åldern men att yngre personer tycker det är "äckligt" med seniorsex är kanske ändå det största problemet. Eftersom vi lever längre och är friskare idag har vi självklart också mer lust längre upp i åldrarna och varför ska man ge avkall på det om det är ett behov man har? Finns ingen anledning. Det som behöver göras är att vården och omsorgen också hänger med för att kunna ställa rätt diagnoser och medicinera korrekt (eftersom man ju inte blir immun mot könssjukdomar bara för att man är gammal). För exempelvis homo- och bisexuella äldre kan det bli ett dubbelt stigma då vårdpersonal har ett väldigt blandat bemötande av hbtq-personer. Man kanske drar sig för att söka vård eller vågar inte berätta om vilka mediciner en tar av rädsla för att bli diskrimminerad och illa behandlad.
Eftersom äldre människor överlag ofta behandlas som mindre värda och sätts på olika boenden utan hänsyn till individernas olika sociala behov och intressen (vilket gäller även andra målgrupper) är det rimligt att hbtq-personer far än mer illa. Det är inte självklart att en samkönad partner behandlas med samma värdighet och respekt som en olikkönad, eller att det finns utrymme för en annan livserfarenhet än den hetero- och cis-normativa. Risken är stor för utfrysning och mobbning från både medboende och personal. Liknande erfarenheter har ju förstås människor från andra delar av världen som landar i Sverige på ålderns höst och det har man löst på sina ställen med exempelvis finsktalande boenden. Liknande förslag om regnbågsboenden finns. Självklart bör alla vara välkomna överallt men så enkelt är det inte och även om man är genuint välkommen är det kanske trevligt att kunna dela erfarenheter på riktigt och inte bara vara ett spännande undantag. Det kan bli väldigt ensamt.
När/om jag blir gammal hoppas jag att det finns fler alternativ (och självklar rättighet att välja) på grupp- och serviceboenden, för alla målgrupper med det behovet, som har olika teman gällnande intressen och gruppsammansättningar och är mer flexibla för individers önskemål. En grundläggande sak jag önskar blir en självklarhet mycket snart är att blöja endast ska användas som hjälpmedel vid inkontinens och inte som substitut för toalettbesök när det inte finns tillräckligt med personal som kan hjälpa en till toaletten. Det är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige att behandla människor så respektlöst. Jag tror också att man kan minska behovet av antidepressiva och sömnmediciner om det fanns tillräckligt med personal och vilja att ge äldre människor en grundläggande trygghet och fortsatt mening med livet trots att det går mot sitt slut. Döden bör inte väntas på i sysslolöshet; livet ska levas med trygghet och förnöjsamhet så ofta det går. Det är inte bara för gamla som varje dag kan vara den sista men då om någon gång bör man få möjligheten att leva så gott man önskar och kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar