HLR

I kursen Medicin 1 som jag läser nu är HLR utbildning obligatorisk så igår åkte jag till Upplasa för lektion. Jag var där en hel timme för tidigt. Som vanligt hade jag tagit fel på tiden och åkt dit till kvart i tolv istället för kvart i ett, men det var ju bra att jag tog fel åt det hållet (annars händer det motsatta emellanåt också) och att jag är bra på att vänta ;)

Det är ett år sedan jag fick HLR-utbildning sist och jag minns inte så mycket av den- bara att man förväntades agera skarpt läge och hur jobbigt jag tyckte det var. Så jag var givetvis nervös och hade svårt att få i mig lunchen jag tagit med (lite melon).

Det där med att agera skarpt läge är ett gissel. Jag kan inte låtsas. Är det inte skarpt läge på riktigt finns det ingen anledning att ta det så allvarligt. Ett par gånger när jag var med i FBU (Frivilliga Befäls Utbildningen som sen blev FU- Försvarsutbildarna) lekte vi krig och det blev ju katastrof båda gångerna. Medan alla andra hukade sig i skogen av rädsla för "fiendeeld" stod jag rätt upp och ner och betraktade spektaklet tills befälet sköt i luften och skrek "NER PÅ MARKEN!". Efteråt frågades det vem idioten var som stod upp. Alla visste ju vem så jag tyckte inte att jag behövde säga nåt. Tramsövningar om någon frågar mig. Att leka krig är inte alls samma sak som att befinna sig i en krigszon så vad det lär någon vet jag inte. Det är inte som att göra armhävningar för att bli stark. Att lära sig hantera sin egen stress och hur man reagerar i ett skarpt läge kan man inte veta förrän man är där. I dylika övningar kan man bara gissa och instruera teoretiskt hur det skulle kunna vara och vad man skulle kunna göra. Och man behöver inte ta det så jävla allvarligt (men om man har min inställning förstör man leken för de andra).

Därför blev jag lättad när HLR-instruktören på Kompetensutvecklings institutet sa att om vi ville fick vi vara DramaQueens och ruska i våra dockor och skrika åt dem eller åt fiktiva medhjälpare precis som personen på instruktionsfilmen gjorde men det behövdes inte. Därför att om vi hamnar i ett skarpt läge faller det sig naturligt att försöka få kontakt med en tillsynes livlös människa på det sätt vi för stunden tycker är rimligt. Tack. Precis så tänker jag. Skulle jag hamna mitt i en verklig skottlossning är jag nog den förste att kasta mig till marken, men vet jag att det är lek står jag hellre kvar än fjantar mig. Att däremot träna på bröstkompressioner och inblås på dockan förstår jag eftersom det inte är som på film. Det är tungt att trycka ner bröstkorgen på en docka tills den klickar och svårt att få ner luften i balonglungan på den men säkert betydligt lättare än att göra samma sak på en riktig människa. Därför är det bra att känna hur hårt man måste trycka, ungefär som att göra armhävningar för att bli starkare. En bra utbildning som jag förmodligen får lättare att minnas därför att jag inte behövde vara nervös under tiden.