Höll på att slå frivolter av frustration i morse när det visade sig att det fortfarande inte gick att logga in på mejlen trots att den haft hela natten på sig att vila sig frisk från gårdagens misslyckanden och en hel veckas semester dessförinnan från inloggningsförsök...
Antar att datorer inte vilar sig friska, lika lite som bilar? Jag har dock en vattenkokare som lyckats med det...
Så jag fick ringa till Alina här i Enköping och förundrades än en gång över att jag inte längre behöver en hel veckas uppvärmning innan jag ens vågar ta fram ett telefonnummer (tog det redan igår kväll), plus ytterligare en vecka för att våga slå numret, lägga på x antal gånger innan jag låter tonerna gå fram för att sedan, när de väl får svara, prata alldeles för fort och gnida den fria handen hårt mot låret för att hålla ångesten i schack. Det tog bara en sådär 5-6 år att rehabilitera det lilla problemet...Idag lyfte jag bara mobilen och ringde som om jag aldrig gör annat än ringer hit och dit till främmande människor (jag föredrar dock fortfarande mejl och sms så att jag har hela ordförrådet tillgängligt och kan kontrollera vad som kommer ut...) för att be dem göra något för mig- utan att ens ha ett manus! Jag har väl tränat på jobbet; har dock aldrig haft lika stora problem med att ringa för någon annans skull- då är det ju inte jag som gjort bort mig/behöver hjälp/tar plats. Skönt att saker och ting kan förändras med lite träning, tid och tålamod.
Det konstiga är att det var bara Outlook och Blogspot som inte ville vara med, medan fejjan och netflix funkade hur bra som helst. När en av killarna på Alina kollade på den hade han inga problem att logga in på sitt Outlook konto men när han provade mitt funkade det inte, så han försökte logga in på mitt konto på en annan dator och då funkade det klockrent...han lyckades aldrig bli klok på vad som var problemet mer än att explorer tydligen fått nån allergi mot mitt mejlkonto. Så han bytte webbläsare och numera kör jag på chrome. Funkar utmärkt hittills.
Få saker får mig att tappa humöret på det där riktigt fåniga sättet då man bara vill slita sitt hår och kasta saker för att ingenting hjälper. Datorer står högst på den listan- de ska bara fungera!
Hade det varit fejjan och netflix som krånglat hade jag nog inte brytt mig att lösa problemet så snabbt men en fungerande mejl är ganska viktigt. Har varit i det närmaste helt offline i drygt två veckor, rätt skönt. Framförallt då jag haft flow i mitt skrivande och därför inte ville konkurrera med det "flow" som så lätt uppstår på FB...
Medan jag var sjuk för några veckor sedan hittade jag en ny favoritfilm på netflix som fått rätt dålig kritik (kanske just därför som jag gillar den, hehe) och inspirerade mig ordentligt till att skriva en fanfic*. K-11 heter den och handlar om en musikproducent som under ett drogrus kommer i bråk med en artist som dör och producenten blir misstänkt för mord. Han är helt borta när han anhålls och sätts i arresten där han hamnar på en avdelning för homosexuella och transpersoner och annat folk som antas bli mördade bland de "vanliga" internerna. Vet egentligen inte varför jag gillar den så mycket (förutom att huvudpersonen är sketsnygg!) och den är säkert jättehemsk i sin gestaltning av transkvinnor men det är något med blandningen av komik och allvar i berättelsen om tillvaron på häktet som är tilltalande. Tragikomisk. Har skamlöst kopierat typ hela konceptet. Nej, inte riktigt men berättelserna påminner om varandra som typ Burlesque och Coyote Ugly- vilket är två andra favoriter men med helt annat tema.
*fanfic: kortform av "fanfiction" som innebär att man låter sig inspireras av/spinner vidare på någon annans berättelse och man kan t.o.m. "stjäla" hela karaktärer och världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar