Återbesök

Var till Affektiva Specialmottagningen i Uppsala idag. 18 månader sedan sist, som att gå till tandis ;) Bara rutinsamtal/återträff egentligen men de var ju nyfikna på min nya livsresa. Är ju ovanligt med transmän som slutar med testosteron tydligen. Jag påminde om att då jag började (2010) var det olagligt att spara könsceller för oss transpersoner så alltså kunde jag inte göra det innan jag började. Att vänta med T var inte ett alternativ, inte så som jag mådde då...

...och de undrade såklart hur jag mådde nu. Bra, mycket bra faktiskt. Jag trodde det skulle vara mycket jobbigare, både fysiskt och psykiskt, att vara utan mitt livselixir men det är ingen större skillnad alls. De permanenta förändringarna är ju fortfarande kvar och kommer så förbli. Till och med den lilla blygsamma skäggväxten jag har fortsätter att växa som förut. Psykiskt mår jag precis som vanligt och jag påverkades inte när jag började på T heller, inte på något annat sätt än att jag kände det som att jag äntligen skulle få växa upp och bli mig själv även fysiskt. Ironiskt nog ser jag ju precis likadan ut, en mindre besvikelse men man kan inte få allt. Frågan är om det skulle bli annorlunda ifall jag inte hade äggstockar som motarbetade testosteronet? Troligen inte. Kanske värt att prova? Sen, när jag använt dem för det de är till för...

...Georgios Karamanis önskade mig lycka till med den planerade graviditeten (som fortfarande befinner sig någonstans i framtiden) vilket förvånar mig lite. Läkaren som utredde mig, Deanne Mannelid, uttryckte sig väldigt nedlåtande om gravida män för sex-sju år sedan när jag satt hos henne trots att jag då var helt emot tanken själv, för egen del alltså. Hon kanske är väck nu? Har bara träffat Karamanis ett par gånger men han verkar sjyst. Han trodde inte vi skulle behöva ses förrän om ett par år i fall jag ville och hade möjlighet. Jag mår ju så bra och är nöjd med mitt liv nu så egentligen skulle de kunna "skriva ut" mig så att jag får ta kontakt själv om det skulle behövas. Inte mig emot. Den enda kontakt jag egentligen behöver är ju hormonläkaren, och eventuellt kirurgen.

Om ett par år...förhoppningsvis är jag förälder då och kan komma dit med barnvagn och nappflaska i högsta hugg! :D