Vem är du?

Vad är det för en fråga egentligen? Är den inte väldigt bred? Vem är jag i förhållande till vem, vad, när och varför? Det är väl knappast bara mitt namn man vill veta med en sådan fråga? (om man befinner sig i ett specifikt sammanhang, som på en arbetsintervju, finns det två alternativ- de vill veta vem en är på jobbet, och/eller vem en är på fritiden men det kan ju också variera beroende på situation och humör så...)

Man brukar ju säga att det inte finns några "dumma" frågor men personligen tycker jag att breda och alltför öppna frågor är, om inte dumma, så väldigt opraktiska- för vad är det egentligen du vill veta?! Vem jag är just nu inför dig? Vem jag är när jag jobbar? När jag pluggar? När jag bara sitter på röva och njuter av mitt te i solen?

Jo, jag anpassar mina svar efter vad jag tror att någon vill/kan hantera att höra. Öppna frågor blir då aningen farliga i min erfarenhet eftersom man kan svara "fel"; alltså något som frågeställaren inte förväntade sig. Men om man inte gillar långa mångfacetterade svar, eller att få motfrågor för precision, borde man inte ställa den typen av frågor! Men så funkar ju inte normalstörda som tydligen har en väldigt begränsad uppfattning om vad som kan ingå i en fråga som "vem är du?" eller "vad tänker du på" eller något annat lika...osmart. Vill du verkligen veta vad jag tänker på? Troligen inte.

Det anses vara autistiskt att inte kunna ge specifika svar på öppna frågor sådär automatiskt. Det kan också tolkas som people-pleasing. Jag vet nog vad du egentligen vill att jag ska säga, men jag gillar inte att behöva ljuga för dig, så jag funderar på vilken sanning du kan hantera just nu, eller vad det egentligen är du vill veta och vad jag har lust att avslöja. Medan jag funderar på det brukar de flesta komma med egna svar. Okej, om det är vad du vill tro om mig så, visst!

Om jag ska berätta vem jag är kommer inte det här blogginlägget få något slut, så vi struntar i det (och det faktum att jag just berättat en hel del om vem jag är ^^ ).