Japp...!
Igår var jag på första simlektionen av tio i crawl. Det är rätt sent på kvällen 20.50 till 21.40 ungefär så det är i princip bara vi där. Lite nervös är jag alltid när jag går på badhus eftersom jag aldrig vet om jag passerar eller inte och vad det kan leda till för obehagligheter. Det är så olika hur folk ser och uppfattar kön. Jag har en känsla av att jag inte "lurar" de som går på ansiktsdrag (veka/grova drag?) men att de som mest går på kläder lättare fattar vinken. Hittills har det dock aldrig hänt något negativt som i betydelsen kränkande, men man vet ju att det kan hända för det har hänt andra. Att jag inte passerar räknar jag inte längre som något i sig negativt utan neutralt- jag har accepterat att jag troligen aldrig kommer kunna leva stealth och alltså gå "under radarn" och passera som en vanlig (cis)man (och de få gånger jag gjort det har jag känt mig begränsad eftersom jag har de erfarenheter jag har och att förtiga dem känns som att förtiga en viktig del av mig). Det bästa jag kan göra då är att äga min identitet som transman och vara synlig. Fast ändå hejdade jag mig från att säga: "Japp! En såndär transman, du vet!" som jag hade på tungan. Kanske ville jag att mannen som förmodligen trodde att jag gått fel själv skulle tro att han tagit fel? Jag menar; det finns ju faktiskt ganska veka och feminina cismän också.
Det var allt som hände kring det. Möjligen blev det väldigt tyst när jag kom in i omklädningsrummet efter simningen och sen tog samtalen fart igen när jag gick ut, trots att de bara pratade om lektionen vad jag kunde höra. Egentligen inte så konstigt ifall min blotta närvaro väcker tankar och funderingar som de inser inte är så fint att tala om men som man ändå måste få känna när man inte är van avvikare (vare sig de uppfattar mig som trans oavsett håll, eller bara en kille som inte upprätthåller machonormen ;) och jag tänker att det kanske ger med sig när de sett mig några gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar