Damernas...

Idag när jag följde med min kusins familj till Himlabadet sa jag ingenting om vilket omklädningsrum jag föredrar- och blev därmed hänvisad till damernas. Eftersom jag tog för givet att nyckelarmbanden var specifika för omklädningsrummen iddes jag inte gå och byta. Egentligen spelar det väl ingen roll vart jag går? Det är väl kanske mer identitetsbekräftande för mig att gå till herrarnas men eftersom jag inte passerar som man (uppenbarligen) är det ju ingen som höjer på ögonbrynen när jag går in på damernas. Inte förrän de ser att jag saknar bröst. Och bara använder badbyxor.

Men det spelar väl inte heller någon roll? Det är en jäkla debatt i USA, ja, till och med livsfarligt bara att gå på toa för transpersoner, men detta är Sverige. Folk funderar säkert men det är sällan någon säger något. Faktum är att jag inte tror det skulle vara några problem att införa blandade omklädningsrum rakt av. Då har vi löst problemet med vart vi ska placera oss transpersoner för annars kan ju vi gå vart vi vill eller till och med få ett helt eget omklädningsrum.

Ja, okej, det finns de som verkligen INTE vill byta om tillsammans med någon som har ett annat utseende på könsorganen än de själva av religiösa skäl t.ex. Fine; ha kvar de separatistiska omklädningsrummen då och lägg till ett familjeomklädningsrum där man kan blanda alla möjliga kön. Något annat jag vill se är duschbås i två sektioner med en yttre dörr som går att låsa så att man tryggt kan hänga sin handduk och badbyxor innanför, dra igen ett draperi på insidan och duscha utan att behöva vara rädd att någon glor otillbörligt mycket på ens celluliter och kroppshår. Då kanske fler ser till att duscha ordentligt med tvål på hela kroppen UTAN badkläder på vilket verkar vara väldigt svårt för folk, av alla kön och åldrar, att fatta att man ska göra innan man badar.

När vi var klara frågade jag i kassan om armbanden var bundna till något visst omklädningsrum men det var de inte. Nästa gång tar jag nog herrarnas istället. Även om ingen tycker att jag hör hemma där känner jag mig som en inkräktare även på damernas eftersom det ska vara just damernas fria rum från män. Oavsett hur andra ser mig är min upplevelse av att vara något annat än en kvinna bestående. En ulv i fårakläder, typ. Det lustiga är att på herrarnas är det första jag vill visa min platta bröstkorg som för att på det viset "legitimera" mig och min anledning att vara där samtidigt som jag behöver vara diskret med den nedre regionen för jag vill ju inte verka för självsäker på mig själv och min rätt att välja omklädningsrum som jag vill om det skulle råka provocera någon. På damernas kände jag lite tvärt om. Eftersom jag tagit bort brösten, som ju är kvinnans signum på nåt sätt, har jag också diskvalificerat mig för rätten att vara där. Märklig känsla. Hur jag än vänder mig blir det "fel". Men arslet har vi i alla fall fortfarande bak allihopa.